horseinspiration

Hela veckan lång är det skola som gäller. Jag hoppas att jag är duktigare än vanligt imorgon och gör klart de mesta skolarbete. På fredag väntar prov. Lagomt passande då jag är på väg till Stockholm då. Förhoppningsvis får jag göra det på torsdag! Så om jag inte uppdaterar så sitter jag med näsan i skolböckerna (läs sover) eller knapprar som en idiot på tangentbordet.

Det enda som händer imorgon som har med stallet att göra är möte med tävlingssektionen. Hej så roligt hästliv man kan ha i början av veckan.

Jag vet inte ens var jag ska börja. Fantastiska ponny. Han fortsätter att chocka mig för varje gång jag sitter på hans rygg. Underbart. Känslan idag går inte att beskriva, så äckligt bra har han aldrig gått förut. Jag visste att det fanns i honom, men såhär mycket power, känsla och gång kunde jag bara drömma om. Jag vet inte vad jag ska säga, jag är mållös.

Foto: Rebecka Borg

Valde att endast hoppa 80cm då jag tycker att 70cm är alldeles för lätt för oss och för att jag fortfarande tvekar på 90cm.

Framridningen gick jättefort då det endast var tillåtet med 4 ekipage samtidigt så det var bara att korta upp tyglarna direkt och trava igång Donna. Hon bjöd riktigt fint framåt så jag koncentrerade mig endast på att hitta motivationen och framåtbjudningen. Vi hoppade lilla hindret 3ggr, då bjöd hon fint så vi gick över till räcket. Försa hoppet blev ett kråkhopp, haha! Andra hoppet blev bättre och tredje hoppet var nog det bästa. Då valde jag att hoppa oxern, blev 2ggr då båda backade av första gången men det gick bättre andra. Sedan var det bara att gå in på banan. Det är synd med inomhustävlingarna, man hinner knappt rida fram förrän man ska in!

Väl inne på banan kändes det bra på hinder nr. 1, 5 och 6. Då taxerade jag rätt mot hindrena och det var en underbar känsla över! På resterande hinder var det jag som backade av men Donna räddade hela situationen med att strunta i mig där uppe och taxera någorlunda bra. Den där underbara känslan saknades dock, inte riktigt som jag hade önskat men det kändes bra som första tävling.

Nu laddar vi om och hoppas på att vi kan starta 0.90m nästa gång! Träning, tränin och åter träning. Film kommer nog imorgon! :)

Idag har jag haft första lektionen för en ny ridelev! Lektionen flöt på riktigt bra, vi jobbade med grunderna för att jag skulle kunna se vad dom har för problem och vad vi kan bättra på. Dessa övningar jobbade vi med:

• Halter
• Övergångar
• Volter
• Ytterhjälper
• Galoppfattningar
• Tempoväxlingar

Själv anser jag att det är viktigt att börja med grunderna och inte gå för fort fram. Bara för att ett ekipage kan det och det väldigt bra så betyder det inte att grunderna sitter bra. Något mer som jag koncentrerar mig väldigt mycket på i början är att ryttaren ska ha en bra grundsits och balans. "Du kan inte kräva av en häst att vara balanserad om inte ryttaren är det." Oj vad klyftig jag kände mig där! Men jag tycker att det är väldigt kloka ord att gå efter. Det gör jag även själv när jag rider. Om inte jag har balans och stadga i min sits så går hästen därefter också = inte speciellt bra. Så i den undervisning jag lär ut så utgår jag ifrån egna erfarenheter från hästryggen! :)

Hann inte skriva om gårdagens lektion med Donna då det var snabba ryck när jag kom hem. Vi var överbjudna till grannarna på middag så det var bara att hoppa i duschen och gå över sedan. Resterande kväll spenderades hemma hos Borg :)


Gårdagens träning bestod av banhoppning i form av en 8-volt för att träna inför söndagens hopptävling. Uppvärmningen bestod av öppna, sluta och skänkelvikning i skritt och trav och sedan öppna i galopp. Donna förstod inte alls meningen att göra dressyrfjoll när vi skulle hoppa så hon strejkade. Tror att jag fick igenom en av varje totalt? Haha! Donna sprang mest runt och totalt okoncentrerad så det kändes som att det kunde gå hur som helst. Sedan skulle vi börja hoppa fram lite lätt och då gjorde öppna i galopp på långsidorna och sedan rullade över de små sockerbitshindren på kortsidorna (se skiss). Då började faktiskt Donna samarbete och öppnorna gick riktigt bra!

Vi fortsatte hoppa fram genom att lägga ner hinder nr. 4 till travbommar och hinder nr. 5 till ett kryss. Donna bjöd jättefint och tyckte att vi hellre skulle galoppera än trava över bommarna... Sedan gjorde avståndet om till galopp och krysset blev ett räcke och vi jobbade på samma sätt.

Därefter tog vi banan på 80cm. Donna kändes jättefin! Bjöd super och hoppade allt klockrent! Dock var det lite knepigt att vända direkt på hinder nr. 3 och nr. 6 efter diagonalerna men det gick det också. Sedan valde jag att bara höja upp nr. 2 och nr. 5 upp till 90cm då spärren fortfarande sitter kvar en aningen. Jag kan inget annat än säga att så otroligt fint som Donna hoppade och bjöd har jag inte känt på länge. Vi hoppade över spärren och sedan flöt allting bara på. Första kombinationen tog vi ytterliggare en gång + nr. 3 och det satt klockrent.

Vi avslutade med att göra om de små sockerbitshindren till någon form av fälttävlanshinder så det blev mest skoj och race som avslut. För min del känns det jättebra inför morgondagen! Vi ska hoppa 80cm vilket känns som en bra start på säsongen. Målet blir att ha en bra känsla genom banan och komma igenom felfritt. Ska se om någon skulle kunna filma! :)

För att göra fredagen lite roligare (speciellt när det är lönehelg) så tänker jag tipsa om snygga schabrak! Börjar med dressyrschabrak och om jag hinner kommer allround senare. Vet ni hur svårt det är att hitta snygga dressyrschabrak?

Har precis kommit hem från Matcompaniet där jag åt lunch tillsammans med Linn och Mange. Det är dom som äger Isafold och Seifur som jag brukade rida och arbeta med tidigare. Förhoppningsvis så kommer vi igång igen till sommaren då utbildningen är slut. Helt ärligt så saknar jag att rida och pyssla med islandshästar för det är så mycket mer än skogsmullar. Jag tycker det är synd att det är så mycket fördomar om dom och deras ryttare. Okej, jag erkänner. Det finns en hel del islandsmänniskor som inte rider snyggt, inte på 1mm ens. Men det finns en hel del islandsryttare som rider riktigt bra, som faktiskt är förebilder för mig. I lilla Övik finns det faktiskt en ryttare som har imponerat på mig mer än de flesta "storhäst-ryttare". Det är Rebecka Viklund med sin häst Múli som hon delar med sin mamma. Med de minsta minimala hjälper som jag inte uppfattar ser ekipaget ut att flytta fram med 100% samarbete. Hon visade upp sig och sin häst på teoriveckan som var förra terminen om någon minns det? I alla fall, hennes ridning är något att sträva efter!

Jag och Isafold hösten 2010. Foto: Mange/Linn

Sitter och tittar på bilder sedan jag hade Lusen några dagar i somras. Jag vill ha sol och värme nu. Egentligen tycker jag om vintern men njaa. Sommaren vinner med hästlängder!

Alla bilder är fotade av Rebecka Borg.










Här ser man min största brist i ridningen för tillfället, min blick. Tydligen tycker jag det är mer intressant att leta löss i hästens man än att se var jag är på väg någonstans. Det blir bättre och bättre i alla fall.

Dagens lektion gick ut på att få igenom halvhalterna och verkligen nöta in dom så att dom sitter i ryggmärgen. Lektionen kunde inte ha passat Ninor bättre! Uppvärmningen bestod i att enkelt jogga igång hästarna längs fyrkantsspåret. I traven kolla så hästarna lyssnar framåt och bakåt och arbeta med ställningen. I galoppen skulle vi stå i lätt sits och göra samma arbete som i traven.

Övningen sedan bestod av S-former på varsin sida av ridhuset, en ökning mellan S:en och sedan öppna längs långsidan. Förstår om ingen fattar nånting men är lite smått lat ikväll och ids inte rita, haha. Ninor gick över förväntningarna riktigt bra och halvhalterna gick igenom super! Vissa stunder fick jag känslan av att han verkligen tog i med ryggen och bakdelen!

Är  supernöjd med lektionen, det här kommer jag nog leva på ett tag.

Fick ett samtal för någon timme sedan att jag har fått Ninor ikväll, vilket känns otroligt roligt! Dock hade jag taggat att ha en annan för att verkligen komma över rädslan men jag är stolt över mig själv från förra gången. Jag tog mig igenom ett helt ridpass med hästen och gjorde det över förväntan. Rädslan är inte helt borta, men nog känns det mycket bättre! Tror att det mesta sitter i psyket vilket övergår till kroppsspråket som gör att jag ger hästen dubbla signaler. Därför går det nog inte som man tänkt ibland och där kommer rädslan.

Om 1 timme kommer jag att fara till stallet med ett leende på läpparna!

Gårdagens lektion med barnen handlade mycket om volter, sits över bomserier och kontroll av tempo.

Bilden nedan visar uppvärmningen som jag hade tänkt mig; arbetstrav runt hela banan om inget annat anges. Mellan de gula konerna korta traven och rid sedan fram i arbetstrav. En stor volt på kortsidan för att sedan öka traven mellan de röda konerna (på lektionen utgick jag från bokstäver men ritar koner nu). Ta sedan tillbaka traven till arbetstrav, vänd upp över bommarna och stå i lätt sits.

På grund av vissa omständigheter så blev uppvärmningen dagens övning och alla elever skötte det riktigt bra. Känns jätteroligt att dom själv har börjat hitta bra storlek på volterna utan att man behöver ställa ut koner som hjälp! Nu har även alla jättefina blickar över bomserierna och står stadigt hela vägen. Jag tar det som ett bevis på att mina övningar har gett resultat!

Som slutövning blev det en bomserie på 6 bommar på ena långsidan där det först var normala avstånd och där jag sedan längde något för att dom skulle få kläm på att öka tempot något. Alla elever skötte det exemplariskt trots att det var första gången som vi faktiskt hade övningar med tempoväxlingar som huvudmål!

Om ca en timme far jag till stallet och förbereder för kvällens lektion med barngruppen. Nu är det 2 veckor sedan jag hade dom sist och det känns hemskt! Det är så mycket övningar, tips och råd som jag vill ge och lära ut till dom. Senare ikväll ska jag ta mig tid att göra en planering för resten av terminen, för nu har jag faktiskt avslutat mitt heltidsvikariat.
Så i 9,5 vecka har jag pluggat heltid och jobbat heltid + en hel del stall. Så ska man räkna på det har jag haft sisådär 30 timmar/dygn istället för 24. Det ska bli så otroligt skönt att få fokusera på skolan ett tag nu och verkligen vila ut sig. Kvar på skolan är det ca 3 månader, TRE MÅNADER?! Tiden går otroligt fort, tyckte nyss att jag läste att jag blivit antagen!

Nej, ska nog försöka få i mig något så jag inte går hungrig på stallet. När jag blir riktigt hungrig blir jag ett äkta fuxsto. Oj, en egenskap som jag och Donna har gemensamt!


Två PMS-kärringar till fuxston?

Rebecka Borg ([email protected]) om Frågestund!:

Hur kan jag orka med att vara så bra som jag är?

Svar: Du vet att din mamma ljuger va? Precis som att du skulle vara hennes biologiska barn....




theresen om Frågestund!:

vad är det högsta du nånsin hoppat? :)

Svar: Tror att det högsta som jag har tagit mig över är 1.15-1.20m, inte direkt något att skryta om, haha! Med Lusen har jag hoppat 1.15m, med Donna 1.10m och med Soliman (en fjording på ridskolan där jag började rida) 1.10m om jag inte minns helt fel.


Jag och Lucifer hoppar 1.05m julen 2006.


Malin om Frågestund!:

Bara för att jag fick dom här frågorna av nån:
Vem är Ö-viks bästa hopp/dressyr ryttare privat som ridskole? :b
Är du någonsin rädd när du håller på med hästar?
Vad är ditt stora drömmål inom ridningen?
Varför är jag din stora idol?

Svar:

1. Usch vad svårt! Jag börjar med ridskoleekipagen. Som dressyr-ryttare måste jag nog säga Hanna Arnqvist då hon får allt att se så otroligt enkelt ut. Hon har den där känslan som behövs för att lyckas rida alla ridskolehästar (som hon hittills har ridit och det är bl.a. Donna och Camelia, helt olika hästar!). Måste även tillägga att hon har engagemanget och viljan som krävs för att utvecklas.
   Som hoppryttare säger jag Sanna Nilsson. Fattar inte hur hon hänger med i alla knashopp och hur hon kan ha sådan kontroll över hästarna som blir stortokiga (typ Kasper.. Host..).
   Av privatryttarna måste jag nog säga Malin Nordin i både hoppning och dressyr (och detta är inte för att smöra). För mig är det fortfarande en gåta hur hon lyckas rida fram hästarna till en superfin form och har känslan för att hoppa alla möjliga sorters hästar. Det är bannemej en bedrift.
   
2. Ja, eller jag skulle vilja säga att jag har grymt stor respekt, när jag hanterar hästar som jag inte känner och vet är väldigt respektingivande (hittade inte mer passande ord). Är även livrädd för att rida några hästar men det blir bättre och bättre då jag har övervunnit en del av rädslan genom att rida en av de hästarna på torsdagslektionerna. Man ska ha respekt för hästar, det är sisådär 600kg muskler man handskas med. Eller jaa, 600kg häst kan man väl säga då vissa har bytt ut musklerna mot annat... Haha!
   
3. Oj, ännu en svår fråga. Men precis som de flesta vill jag bli så bra som möjligt utifrån de förutsättningar som finns. Några mindre mål är väl att kunna hoppa en 0.90m bana utan att vara jättenervös och rida en LA på över 60%.
4. Vad drömde du sen? Det finns inget svar på den frågan då orden ser ut att vara... felvridna?

Anonym om Frågestund!:

Vad är det bästa med Lucifer och Donna??

Svar: Det bästa med Lucifer är allt han är och gör. Jag tror inte att jag har träffat många ponnyer med den personlighet som han har. Glimten han har i ögat, hjärtat av guld och alla bus han hittar på. Som jag hr hört några ggr nu; jag och Lusen är som Molly och Mulle och det stämmer så otroligt bra!
Donna är den perfekta hästen för mig i nuläget. Hon är en riktig läromästare som jag lär mig otroligt mycket på. Om jag inte gör rätt så gör hon ingenting, haha! De som säger att hon är en lätt häst har antagligen bara ridit henne 1-2 veckor i rad (1ggr/veckan). Själv tycker jag att hon är en av ridskolans svåraste hästar att sitta på. Att hitta hennes motivation, att få henne att jobba med bakbenen och ryggen och att rida fram henne rätt i hoppningen; ingenting av det är det lättaste kan jag säga. Att vi sedan har börjat lära känna varandra riktigt bra och att hon nu accepterar mig är en stor bonus.



Frida om Frågestund!:

Vad fick dig att börja med hästar?
Och vad är det absolut bästa med hästar? :)

Svar: Haha, ler åt minnet. Det var i mellanstadiet som en kompis tvingade med mig på ett ridläger för att bevisa att hästar är faktiskt bra. Själv så tyckte jag mest att dom luktade illa och retade min kompisar som red. Innan jag for hem från ridlägret bokade jag upp mig på ridskolan inför höstens lektioner.

Det bästa med hästar? Räcker det med att säga att det är världens underbaraste djur som ger livet en mening och att jag inte kan leva utan dom?

Just nu ligger jag förhoppningsvis och sover och laddar inför morgondagens arbetspass. Efter jobbet blir det skola och sedan stallet för att ha cavaletti-lektion för barngruppen! Tänkte svara på frågor som har ställts i frågestunden imorgon också om jag hinner.

God natt!

Jag väljer att låta filmklippet tala för sig själv. Klaus Ferdinand Hempfling är i alla fall en av mina förebilder.

För att göra bloggen lite mer intressant så tänkte jag försöka skriva ett inlägg en gång i veckan om hästshopar som finns på internet och göra en bedömning utifrån mitt eget intresse för utrustning (för både häst och ryttare). Jag tror inte att jag behöver säga att jag kommer att leta efter röd/svart utrustning...
Som en bra start tänkte jag börja med Cheval Ridsport. Här utgick jag från hästens utrustning då jag tycker det är mycket roligare, haha!

Jag försökte hitta utrustning till en dressyroutfit och till en hoppoutfit. Dock hittade jag bara till dressyren då inget som kan anknytas till hoppningen fångade mitt intresse (förutom ett par boots och benskydd).

• Som bilden nedan så föll jag för Mias RS breda utbud på benlindor, dom finns i en möngd olika färger och självklart skulle jag välja de röda. Dessa benlindor finns även att köpa nere på Equeens i Sundsvall för er som bor i Norrland (dock har jag ingen aning om vilket pris de ligger på där). Jag tycker att Cheval har valt ett mycket rimligt pris till dessa benlindor då Mias produkter ofta ligger något högre än andra märken.
• Schabraket från Schockemöhle Sports har jag tittat på länge och är totalt förälskad i det! Enkelt och snyggt med en riktigt bra färgkombination (hade inte skadat om dom lagt in rött någonstans...). Bra pris och vad jag har hört så ska detta märke vara av bra kvalité. Nästa schabrak som inhandlas blir nog detta!
• Pannbandet med swarowski stenar är en klass för sig och jag tycker det är jätteroligt att det finns i fler färger än guld och silver som man annars ser. De som jag faller för är det med svarta stenar och det med röda/vita stenar. Dock hade jag velat haft alla stenar röda eller en kombination av rött/svart. Priset känns lovande också då swarowski ofta går på över tusenlappen.
• Kandaret har jag satt inom parantes då jag aldrig skulle gå och köpa det själv. Dels för att jag inte har någon användning av det och dels för att jag inte tjänar sisådär alldeles för mycket pengar i månaden. Men jag ville visa det då det var det enda tränset som jag fastnade för. Nej, jag tycker inte att Dyóns är så himla snygga som alla andra verkar tycka.

Cheval får bra betyg då dom har ett brett sortiment och en hel del olika märken. Dock inget toppbetyg från min sida men inte långt ifrån!

Inget stall idag heller, känns en aningen tråkigt men samtidigt rätt så skönt på samma gång med tanke på vilken skitdag jag har haft rent ut sagt. Jobbet var allt annat än trevligt mot mig idag.

1. Bilj*veln vägrar starta som vanligt men efter 10 försök så ger den upp och startar.
2. Hinkh*lvetes handtag med trasorna från parkeringshuset går sönder och alla trasor flyger runt när hinken med en högljudd duns landar i golvet.
3. Då jag är så smart att jag bara lyssnar halvt när chefen ringer så glömmer jag nyckeln till de rum jag ska städa på ett vandrarhem. Bara att köra tillbaka och hämta. Braaaaaa.


Kommer sedan hem sisådär 1,5 timme senare än vad som planerat. Det betyder 1,5 timme mindre till skolan. När jag öppnar mailen hittar jag ett mail från läraren som säger att jag måste komplettera en uppgift. Precis vad jag ville läsa på en måndagseftermiddag. Dock till min stora glädje upptäckte jag att inga nya föreläsningar kommer att läggas ut i en av kurserna, det ger helt plötsligt utbildningen pluspoäng! Hurra!


Kvällen kommer att spenderas framför TV:n med något gott. Typ choklad. Eller frukt. Eller smält choklad över frukt. Har svårt att bestämma mig.

Först måste jag säga tack till alla kommentarer om inlägget jag skrev om Pocahontas, det värmer och betyder oerhört att det finns så många som bryr sig och stöttar! Trots att det nu har gått exakt 2 år och 2 månader sedan hon for till de evigt gröna ängarna.


Igår spenderade jag kvällen med några kompisar, film och choklad. Mycket trevlig kväll som bör göras om snart! :)
Ikväll kommer jag att äta citronfromage med bär, se på solsidan och ladda inför morgondagens arbetspass. Har 3 dagar kvar, sedan ledighet! Kommer bli så otroligt skönt att bara kunna koncentrera sig på skolan.

 

Förresten, någon som tycker att en frågestund bör vara på sin plats?

Foto: ÖOR

Pocahontas kom till ridskolan i slutet av 2006, jag tror att det var i november. Hon såg inte mycket ut för världen, omusklad och smutsig. Jag hörde att en ny häst hade kommit, en skäck. I stallgången kunde man se en nu hästrumpa sticka ut från en av spiltorna, det var den bredvid spiltan som Donna står i nu. När våra blickar möttes var jag fast, det var kärlek vid första ögonkastet och hon såg rakt in i mig. Hon var helt neutral i psyket; 100% snäll och lugn och ville ingen något ont. Dock så saknades den där glimten i ögat.

 

Bilden ovanför är första bilden som togs på oss. Jag jämför henne med en liten fågelunge som behövde någon som tog henne under sina vingar. Hon var halt när hon kom, jag fick ansvaret att skritta igång henne så jag började med lätta promenader för att vi skulle lära känna varandra. Jag minns den där dagen så väl, hur hon tydde sig till mig utan tvekan och vi började lita på varandra. *Försöker samla ihop mig*

Samma dag som mötet inför 2007s upplaga av tävlingsgruppen skule äga rum var första gången jag satt på henne. Jag fick i uppgift att skritta henne en liten stund för att hon skulle komma igång. Så nervös jag var, tänk om hon inte skulle vara lika underbar som jag hade väntat mig? Det var snarare raka motsatsen, jag blev hel hopplöst och totalt förälskad och ville aldrig lämna hennes rygg. På mötet som ägde rum efteråt fick jag beskedet om att jag var tvungen att gå upp till häst och lämna Lucifer. Jag blev totalt förkrossad och blev erbjuden att rida en liten angloarab för att steget inte skulle bli för stort. Utan att tveka fick jag ur mig "Pocahontas eller ingen". Och så blev det, hon blev min i tävlingsgruppen trots att ridlärarna tvekade.

Foto: Pappa

Första riktiga lektionen gick inte direkt bra. Slängtrav och noll kontroll, full fart i galoppen. Men vet ni vad? Jag tror aldrig att jag hr varit så lycklig någon gång efter en ridlektion. *torkar tårarna*
Hon kunde inte så mycket från början, galoppfattning hade hon aldrig lärt sig och att gå över bommarna hade hon ingen aning om hur man gjorde. Men hon lärde sig snabbt, och på 3 månader kom vi från bommar på marken till 70cm-banor. I mars fick jag börja rida ut på henne, för att hon skulle få se annat än ridhusets väggar. Helt ärligt så måste det ha varit första gången hon var ute för så spänd som hon var så tydde allt på det. Bilderna ovanför är från den uteritten.

Foto: Pappa och ?

Det gick framåt i en rasande fart på träningarna men på tävlingarna gick det lite sämre. Hon var inte nog försiktig utan rev hindrena och en gång flög jag av efter sista hindret och missade rosetten med någon enstaka meter. Banträningen gick inte heller som förväntat, vi skulle hoppa 70cm för att träna men muren ställde till det. Om jag inte minns fel höll vi på inne på banan i ca 30-40min för att hon skulle hoppa den. Till slut kom vi över och stoltare än jag kunde ingen vara. Bilden till vänster är ridlektionen innan och bilden till höger är efter att vi hoppat på banträningen.

Foto: Malin Nordin

Vi fortsatte våra uteritter och jag minns den på bilderna ovan. Vi skulle bara skritta, jag - Pocahontas och Malin - Bosse. När vi kom runt botniabanan kunde vi inte hålla oss utan tog en galopp. Vi släppte hästarna och det kändes som att flyga fram på hennes rygg. Hon tittade inte ens på något utan jag tror att vi båda var lika lyckliga i den stunden. Jag var inte rädd eller osäker en enda sekund och litade på henne fullständigt.

 

Foto: Stella Wannberg? och jag

Till slut lossnade det i hoppningen. Det var den 27/5 2007 vi fick vår första rosett. Jag tror att vi hoppade 70cm. Ser ni hur förbaskat lycklig jag var? Veckan efter blev hon halt för andra gången. Jag tillbringade varje ledig minut tillsammans med henne och vi kom närmare varandra. 5/6 blev hon frisk.

Foto: Pappa

Våren fortsatte och vi utvecklades som ekipage tillsammans men det stora genombrottet i dressyren kom aldrig. Under sommaren sågs vi inte en enda gång då hon for iväg på bete och jag hade Lucifer under sommaren. Hösten kom och helt plötsligt lossnade allt. All dressyrträning gav resultat och helt plötsligt började vi upptäcka något som kunde bli en riktigt bra form. Se bilderna ovan, det är från andra dressyrträningen efter sommaren, 22 augusti. Allt klickade, galoppfattningar, övergångar, volter, ja allt!

Foto: Pappa och jag

I hoppningen fortsatte våra framgångar och vi tog rosett efter rosett. På träningarna började vi komma upp i höjderna och vi hoppade våra första hinder på 85-95cm. På dressyren började vi kunna göra rena galoppombyten, dock något för hög fart men vi lyckades. När vi var som bäst blev hon halt igen, 26/9. Veckan efter visade hon ingenting när dom sprang med henne men när jag red var hon halt. Konstigt nog hade hon bytt ben från att vara halt fram till att vara halt bak. När hon väl såg frisk ut kändes det inte bra i ridningen.

 

Foto: Sara Bylund och ?

14 oktober startade vi vår första lokala tävling. Tror att vi red på 48% eller något sådant men roligt hade vi i alla fall! 17 oktober tog vi oss igenom en bana på 90cm och det bestämdes att jag skulle rida LD den 28/10.

Foto: Pappa och Adine Berglund

Jag ångrar mig så otroligt att jag inte bad någon filma den här tävlingen. I LD:n hade jag den mest underbara känslan någonsin och de vägar jag bad henne ta och hoppa var inte av denna värld. Hon hoppade allt jag styrde på, än hur skevt och snett vi kom. Tyvärr rev hon nästsista hindret och jag glömde svänga men vi tog oss igenom på 4fel.

 

Foto: Anton SM

I början av 2008 kom jag med i tävlingsgruppen igen och till min stora glädje fick jag fortsätta med Pocahontas. 16/1 blev det klart.

 

Foto: Anton SM

Nu kände vi varandra utan och innan och varje ridpass gick likabra som bilden ovan. Men nånting hände den 10 februari; klubbhoppning och vi var anmälda till 70cm och LD. 70cm gick riktigt bra som jag minns, men i LD:n var jag tvungen att trycka henne runt banan och på sista hindret i grunden vägrade vi ut oss. Under hela tiden som jag ridit och hoppat henne hade hon aldrig vägrat, kanske någon enstaka gång i början men inte nu när vi kände varandra. Efter ritten kollade vi hennes ben, hon var svullen höger fram. Redan här började jag ana att något inte stämde. Vad jag inte visste då var att det var vår sista hopptävling. Hopplektionerna som följde gick inte alls, hon nitade 10m innan hindrena trots att det var ett litet kryss på 30cm. Dressyrlektionerna flöt på riktigt bra och jag trodde att hon var hel.

 

Ska alldeles strax börja skriva om Pocahontas. Under hela dagen har jag funderat på hur jag ska skriva och vad jag ska dela med mig. Varje gång jag har tänkt på det har en tår kommit. Det kommer att bli det mest känslomässiga inlägget jag någonsin kommer att skriva och inte bara en tår kommer att fällas under tiden.

Sitter precis och kollar igenom nya kommentarer, jätteroligt att fler kommenterar så att man får svart på vitt att det finns faktiskt några där ute som läser bloggen! :)

Måste be om ursäkt också. Hittade sisådär 10st kommentarer som jag inte ens har sett! Dock så blev det en väldigt glad överraskning såhär på kvällskvisten när man är som tröttast. Saknar ni svar på något så kommentera igen (lär ha missat frågorna om det fanns några).

Imorgon tänkte jag skriva om Pocahontas, då vet ni vad som väntar!

Måste säga att ÖOR har riktigt bra instruktörer och riktigt bra hästar! :)
Tycker att det gick riktigt bra för allihopa och jag hoppas att publiken tyckte det var bra också. Lusen var väldigt spänd i början och tyckte att det var lajbans att få visa upp sig. Dock tyckte han att det bästa sättet att göra det på var att springa och springa lite till, haha! Till slut lugnade han ner sig i alla fall och uppvärmningen kändes riktigt bra! Galoppen var dagens stora överraskning; vänstergaloppen var superfin, stadig och rund. Högergaloppen var lite jobbigare så där gick det lite fortare för att han skulle orka hålla en ren tretakt.
Sedan skulle vi visa upp volter; början bråkade vi, under volten superfint och lite mer bråk i utgången. Det fortsatte varje volt men blev bättre och bättre. Serpentinbågar blev det också och då kändes han såååå fin! Lyssnade jättebra på vikthjälperna och formade sig super runt skänklarna.
Nästa övning var framdelsvändning. Det tyckte Lusen var skitjobbigt så det blev bara en då Annica tyckte att Carina Berglund kunde visa det sedan... Haha! Det är våra ridskolehästar det (det var fler än jag som gjorde rörelsen)!

Sista övning fick jag och 2 till visa upp skänkelvikning. Superfin undan för höger, lite mindre bra undan för vänster. Avslutade med att trava av hästarna i en lägre form. Jag är stolt över ponnyn, han skötte sig super! :)

Alla bilder nedan är fotade av Rebecka Borg.


Lusen med de snygga knopparna som Rebecka gjorde!


Närbild på knopparna!


Charmknutten själv. Erkänn att han är förbaskat söt i benlindor.


Hahahha, snälla. Ignorera mina flaxande armar som tror att jag kan flyga på riktigt. Kolla istället på ponnyns bakbensaktivitet!

Såhär kommer jag och Donna att se ut på tävlingsbanorna i år för hoppningen! Dock så kommer kragen på kavajen att vara svart, tränset svart och utbytt pannband till ett rött/svart/silver flätat (hittade ingen bra bild på ett sånt). Jag kommer även ha svart säkerhetsväst och allt annat som hör till såsom hjälm, vita ridbyxor och mina nya stövlar. Men nu vet ni hur ni känner igen oss på tävlingsplatsen! ;)

Som ni säkert redan har förstått så kommer jag att rida i kvällens clinic då jag är en av instruktörerna på ÖOR. Vilken häst jag kommer att rida får ni se ikväll! Oh, vad elak jag känner mig! Men det blir nog en glad överraskning för alla. Här är en del av utrustningen som jag har hästen kommer att ha ikväll:


För det första, det finns fler än Lucifer kan ha tränset.
För det andra, det är inte dessa benlindor jag får låna men det är vita som hästen kommer att ha!
För det tredje, Henny var snäll och lånade ut sitt allround-shabrak till mig.

Minnen från denna underbaring kom tillbaka idag. Trots att det har gått 2 år, 2 månader och 28 dagar sedan jag såg henne sista gången.. Någon som vill läsa om vår tid tillsammans?

Nu är det 3-fika och jag har lyckats ta mig igenom alla föreläsningar utom en, och den är på engelska. Kul.

För att prata mer hästrelaterat så har jag börjat kika på lite tävlingar som är nu i vår och vilka som skulle kunna passa mig och Donna. Har hittat 3st som känns lockande så ska se vad Camilla säger om det. Är även sugen på ett nytt tävlingsschabrak till dressyren, det jag hade förra året har så otroligt svårt att ligga intill hästen. Just nu verkar det vilja flyga iväg som vissa har kommenterat, haha!

Så jag är lite sugen på detta (rödsvart!):


Vad tror ni? Skulle det passa mig och Donna på tävlingsbanorna i år? :)

Titta vad jag upptäckte för en stund sedan! Finns med under Malins kategori "hästbloggar" vilket känns jätteroligt! Väldigt bra kritik tycker jag och ja, jag har alldeles för lite bilder. Förhoppningsvis lättar denna upp en aningen i den annars svartvita bloggen, haha! 6/10, tror att allt beror på bilderna om jag känner Malin rätt. Detta måste det bli ändring på, kan inte vara så kul för er eller för mig heller att bara se text, text och åter text genomsyra hela bloggen. Buu!

Här är lite förslag på Malin vad hon vill läsa mer av:
Kanske vore kul om du skapade en kategori där du visade upp redigeringtricks? Din bästa utrusning?
Hur du vill att din tävlingstrustning ska se ut för 2011?
Lägg ut gamla pinsamma filmer? Hehe

1. Jag gissar att du menar redigeringstricks via photoshop? Då jag vill hålla mig till temat hästar i denna blogg så blir det nog inget av det. Dock kommer nog en blogg upp om fotograferingen senare när jag får tid (typ aldrig).
2. Utrusning? Det är studenten! Dock inga bilder på datorn.........
3. Behöver jag säga mer än rödsvart? Det ska jag nog kunna lösa.
4. Hade faktiskt den tanken idag, mohahahahaha!

Har precis kommit hem från jobbet och ska alldeles strax äta lunch. Som lunchunderhållning tänkte jag se det senaste avsnittet av ponnyakuten. Resten av dagen kommer jag att ägna åt skolarbete och sedan ikväll har jag blivit lejd som fotograf på en modevisning. Tydligen är den rätt så känd i Övik, jag hade aldrig hört talas om den förrän jag förfrågan. Märkligt hur man kan fastna i en egen liten bubbla, avskärmad från omvärlden, ibland.
Så det blir inget stall idag vilket känns jättekonstigt. Brukar alltid ha min barngrupp på onsdagskvällarna men då det är teorivecka så blir det inget av med det.

Har precis kommit hem från dagens hoppclinic. Själv så lärde jag mig en hel del och fick svar på frågor som jag har undrat över. T.ex. varför vissa ryttare börjar med att galoppera och tar traven sedan. Maggan (det var Maggan Bech och Jennie Marcusson som höll i det hela, och ja; det kan finnas stavfel) förklarade att hon brukar börja galoppera på sin häst Ticcan då hon ofta är spänd i början. Att börja galoppera, jogga igång, gör så att hästen slappnar och och har tid på sig att se sig omkring (om jag minns rätt). Då även galoppen är en mer naturlig gångart än traven så kändes det rätt så självklart efter en stund.

Maggan fortsatte att förklara och visa en mängd övningar, kort sammanfattning:

• Markarbete på volten och galopparbete
• Markarbete runt bommar i trav och galopp med skolorna
• Framhoppning på volt
• Lättare bana på 0.8m
• Omhoppningsbana på 1.0m
• Hopp upp hästarna genom ett räcke ca 0.5m, 5 galoppbommar och sedan en oxer.

I sista övning kom Jennie och Cappuccino över 1.55m!!! Ja, det förtjänar tre utropstecken för jag tror hela publiken över andan från första galoppsprånget till landning. Där utbröt jubel och applåder, helt otroligt!

Nu har i alla fall jag fått upp helt nya ögon för Maggan och Jennie. Att få veta tankarna bakom varje övning och se deras ridning på nära håll har gjort att dom har tagit sig upp en nivå till för mig. Är lite smått stolt att dom bor i Övik.

Dags att byta om till stallkläder och börja dra sig mot ridskolan. Denna vecka är det teorivecka på ridskolan och ikväll är det avancerad hoppning på schemat. Det startar kl. 18.00 om någon vill komma och kika :)

Här är resterande teori denna vecka:

Torsdag 18.00: Instsruktörerna visar upp ridskolehästarna och visar vad som händer om man gör vad. Efter det vid 19.00 visar Carina Berglund upp rörelser från Msv dressyr.

Lördag 10.00: Käpphäst- och rykttävling

På jobbet idag började jag tänka på vilket skitsnack det egentligen går i ridsporten (ja, jag har lite att göra på jobbet). Jag tror inte att det finns så mycket mer än som just i stallarna och alla verkar prata om alla. Det är mycket man får höra ibland och vissa stunder börjar man fundera om just personerna pratar om det här så pass öppet bara för att personen i fråga ska få höra det från annat håll. Visst är det sjukt? Jag pratade själv skit förut och nu när man tänker tillbaka känns det lite... Knäppt?
Så jag kom på idag att jag för ett tag sedan hört någon/några säga något om mig och bestämde mig för att konfrontera personen/personerna i fråga. Inget "VA FAN HAR DU SAGT?!" utan frågade bara vad jag gjort som inte var bra och vi redde ut det hela mycket bra utan några som helst konflikter! :)
Tycker det är bättre att gå till personen i fråga direkt istället för att prata om problemet med alla andra. Dock så har jag förståelse för de som inte vågar säga till, de som inte vågar ställa en enkel fråga som "Varför gör du sådär? Vad är syftet bakom det hela?". Är det någon person man ser upp till eller är kompis med så kan det blir svårt i rädsla av att förlora kompis eller få skit tillbaka bara för att man funderade varför personen gjorde si och så. Tänk om alla skulle fråga baktanken bakom det hela innan man började snacka? Då skulle det finnas så mycket mindre skitsnack och mycket gladare miner.

Nej, från och med nu tänker jag i alla fall fråga baktanken kring det hela innan jag drar egna slutsatser.
Vågar ni där ute fråga eller säga till om ni tycker något är fel?

Igår var det som sagt hoppning på ridlektionen och jag hade Arwen precis som sist. Vi började att värma upp genom mestadels självständig ridning vilket jag tycker är superbra då hästarna behöver olika sorters uppvärmning. Själv koncentrerade jag mig på att hitta hennes framåtbjudning och svara på förhållande och drivande hjäper med minsta möjliga. Hon kändes superfin och hade fin drivning framåt! Därefter gick vi in på volterna, minskade och ökade och därefter lite galopparbete.

Första övningen var travhoppning och vi skulle hoppa upp hästarna lite för styrkan och elasticiteten. Redan första gången vi vände upp på hindret sög hon tag i hindret hur fint som helst och vi fick till jättefina språng! Näst sista språnget (hindret låg på ca 1m) kom vi in för fort, Camilla sa åt mig att göra halt men förhållningen gick inte igenom så vi kom på hindret i rätt så kort trav. Arwen tar sats, hoppar världens språng och tar i med ryggen superfint! Den känslan går inte att beskriva, så otroligt häftigt! Ja, man får säga så.

Därefter hoppade vi en enkel bana med lätta svängar. Första rundan låg det kanske på 50-60cm och andra 70-80cm (kommer inte riktigt ihåg). Hade en jättebra känsla igenom hela banan och strålade som en sol efter. Duktiga Arwen!



Nej Malin. Ingen bild denna gång heller. Sitter vid fel dator.

Sitter med skolan nu och känner mig allmänt stressad. Har ingen aning om hur jag ska lösa uppgifterna och jag känner noll inspiration. 4 månader kvar, förhoppningsvis orkar jag hålla ut men det är då inte lätt! När jag sökte till utbildningen trodde jag att den skulle vara MYCKET lättare och inte ta upp lika mycket tid som den gör nu. Som tur är jobbar jag bara heltid till den 23 februari så efter det hoppas jag att jag lugnar ner mig och slutar vara så stressad. Det värsta med det hela är att jag jobbar som mest effektivt mellan 09.00-15.00 på dagarna, efter det fungerar ingenting. Kul när man jobbar till 12.00-15.00 på dagarna.

Ursäkta ordspyan men kände att jag var tvungen att skriva av mig någonstans.
Ikväll är det hoppning och jag har troligtvis Arwen precis som förra veckan. Förhoppningsvis kan jag lugna psyket då.

Dagens lektion med barnen handlade om att knyta ihop säcken så att säga. Mina gamla elever kan några övningar och de nya kan några andra. Så målet med lektionen var att gå igenom volt på spåret, volt tillbaka, vända halvt igenom och rätt sittben. Som sagt, började med volterna och det satt klockrent för alla, både i skritt och trav. Det var vid halvt igenom som det inte gick lika lätt längre. Då alla elever inte har gjort det så många ggr blev det lite förvirring med fel väg och stoppklossar. Till slut fick dom kläm på det och då fanns det inte tid över till att gå igenom rätt sittben. Jag avslutade med att dom fick galoppera. Det blir dom bara bättre och bättre på för varje gång!

Nästa gång blir det barbacka. Då ska vi fortsätta med volterna och ridvägarna!

Har ni tid över och vill bli inspirerade och rörda, se denna film. Jag är stum.

Malin om Årets första tävling:

Synd att jag inte fick se :(
Men du Pernillis, vilka stövlar har du köpt? :)

Det är dessa stövlar som jag har köpt! 499kr från Hööks, hur sköna som helst och passar mina ben perfekt! Jag kan verkligen rekommendera dom :)