horseinspiration

Clinic idag på ridskolan med Anders Eriksson! :) Har alltid varit lite smått intresserad av tömkörning men aldrig riktigt upptäckt bredden som finns inom det. För mig är det början till inridning och inkörning och en variant av longering, inte så mycket mer. Visst tänker man spanska ridskolan och de dom arbetar med också men ja, det har aldrig fallit mig riktigt i smaken. Men oj så fel man kan ha! Mycket inspiration, många idéer och nyfunnet intresse fick jag med mig hem idag! Ååh, längtan efter att ha en häst att jobba med är stark nu!

Clinicen var riktigt bra! Ni som inte var där missade något! Ni som får chansen att lära och ta del av Anders kunskap, ta den! :D

 

Åååh, ni ska bara veta vad jag gjorde idag! Tänkte lura pygmen lite så jag stod som en ljus när hon slängde på mig all utrustning, stod lika snällt när hon förberedde för att skutta upp på min rygg. HAHA! Trodde hon verkligen att det var utan en räv bakom örat? När hon drar sadelgjorden spänner jag ut magen så mycket det går och precis när hon är på väg upp drar jag in magen och swosh! Där for sadeln! HAHAHAHAHAHAHAHA! Så kul man kan ha på en fredageftermiddag. Låtsades som ingenting men hon genomskådade mig totalt...

 

Tydligen skulle vi skutta över pinnar idag. Skittråkigt så man måste svänga och ha sig så mycket, skitjobbigt ju! Mycket roligare när man kan springa i 190 knyck och göra en superman! Nej då, inte idag. Istället ska vi byta galopp hit och dit och jag var alltbra sugen på att hoppa över hon i mitten istället för pinnarna... Fast på slutet tyckte jag att det blev roligare! Vi skulle jogga över pinnarna istället för skutta! Jogga långsamt skulle vi också och tydligen skulle jag ta i mer med bakkärran. Ett, två, stånk, stön, fnork, fnork, tre, fyra, jämarns så snygg jag är nu, fem, sex, över! Dags att gasa! Massa beröm fick jag också från pygmen varje gång vi kom över utan att leka plockebin (vilket var noll ggr för er som undrar, jag var kungen över alla idag!). Livet blir så mycket roligare med en klapp på halsen och lite bäbisprat i öronen (shit... erkände jag verkligen det där?!). Ni ska bara veta hur trött jag var efteråt, att ha roligt tar på krafterna!

 

Har upptäckt att en ny plutt har kommit till stallet. Pygmen verkar tycka om denna plutt som alltid verkar vara totalt oskyldig och en liten ängel. Tidigare dagar har jag visat min avsky genom att morra och hota med strejk om detta konstiga beteende fortsätter. Jag menar, hallå?! Allt godis och "du är så bra" tillhör mig! Har det fungerat? Knappast. Inte ens om jag vänder bort huvudet tar pygmen notis. Crap. Så jag har valt en helt ny taktik; ignorera allt med plutten. Att bara ställa in mig i spiltan sådär och lämnad åt mitt öde utan mat och vatten (nej, jag överdriver inte det minsta) och umgås med plutten istället är inte schysst. Men vet ni vad? Pygmen tittade in för att säga god natt och började klia sådär äckligt skönt, sådär så man slappnar av totalt, ögonlocken blir tunga och... KLONK! Det var inte bara en gång huvudet åkte rakt in i väggen på grund av att jag slumrade till. Lite pinsamt då stora gul skrattade rätt gott åt mig i början tills han blev lite avis. Till slut somnade jag totalt och utan vetskap om hur länge jag sovit vaknade jag av att det var middagsdags och pygmen var borta. Hon är slug den där kortväxta dvärgen... Nästa gång ska jag under utpressning få hon att klia mig hela natten... Gör hon inte det avslöjar jag alla pinsamma saker hon gjort... Hähähä....

 

/ The boss, Lucifer

Foto: Henny Hellström

 

Här är ridskolans nya ponny och jag har fått det roliga uppdraget att hjälpa till med hennes utbildning och inskolning. Ååh, hon är så fin lilla prinsessan! Då det kommer att bli en hel del Rolo ridning så får hon en egen kategori där ni kan följa hennes utveckling :) Ska så snart jag kan fixa ett inlägg där ni får veta mer om henne :)

Äntligen. Dagen som jag så länge väntat på kom idag. Precis som vanligt står jag i lugn och ro och äter min middag när plötsligt den irriterande lilla människan kommer. Som vanligt pratar hon med bäbisrösten som om jag vore en tanig rädd unghäst. Buffalo Mulle är då tuffare än 100 unghästar tillsammans! Inget godis får jag heller trots att jag gör mitt bästa för att se utsvulten ut. Kanske inte det smartaste då lite av middagen är kvar.... Jaha, se där. Inte får jag ha kvar mig grymt snygga vildhästpäls heller. Jag som sparat den i 4 dagar... Lerinpackningen på benen åker också. Om människorna nu inte ville att vi skulle ha lerinpackning varje dag, varför släpper dom oss inte fria så vi kan springa fritt? Har aldrig förstått mig på det där.

 

Har glömt att berätta att jag fått flytta från min stora fina box ner till min gamla spilta. Nu har jag ett nytt sto som granne och stora gul. Stora gul brukar jag snacka med i hagen när jag får tid, är ju väldigt upptagen vildhäst på dagtid. Typ som stålmannen; en skepnad på dagen, en på natten.... Hans sällskap gillar jag faktiskt, vi är på samma våglängd. Han skulle bli en bra vildhäst... Stoet bryr jag mig inte riktigt om, hon går in i något yogaaktigt och filofiserar för det mesta. Skittråkigt. BORING!

 

Men i alla fall, åter till Dagen D... På väg tillbaka från vattenfållan så får jag inte stå med huvudet mot väggen utan nu vänder pygmen på mig och tycker jag ska stå med huvudet utåt. Vänta lite... Det här känner jag igen... När man står åt det här hållet brukar det betyda... JA! NU SKA ALL ENERGI JAG SAMLAT PÅ MIG GE RESULTAT! Inte förstår hon att det är bråttom heller. Så tydligt jag bara kan ber jag muppen att skynda sig genom att bli otålig, stå blixtstilla när säkerhetsbältet åker på och pygmen hinner inte ens tänka förrän jag har tagit metallsaken. Nu ska det bli åka av! 

Ååh, suck... Väl inne i rasthallen så tar det sååån tid! Pygmen går från sida till sida och det tar alldeles för lång tid. Jag stressar henne lite genom att gå runt, runt och föreslår en flygande start. Den idén var inte så populär.. När klumpedunsen väl har kravlat sig upp pinnar jag på som bara den! Hmm... frivolt med handsprattel? Missil ner i bajset? Kanske en dubbelspin rakt upp och rakt ner? Oooh, det finns så många olika sätt! Dags att springa, jag ökar farten mer och mer. Varje kurva är en rivstart, varje lång sträcka är ett upplopp, jag ökar och ökar och ökar. Men nejdå, irriterande flugan tycker vi ska springa långsammare trots att hon sitter där och skrattar. DÄR KOM SIGNALEN! DAGS FÖR SKEN! Ett, två och tre språng och jag kan inte hålla mig längre! THE KING OF THE RODEOHORSES IS IN THE HOUSE!! Jämarns vilken explosion! Såg ni det grabbar?! Jag försöker kommunicera med dom i stallet men får inget svar. Men va..? Hon sitter kvar! Jag som ansträngde mig så... Resten av leken så får jag springa fort och oj så roligt det är! När jag vill öka så vill hon på ryggen också öka! Åååh, det är så kul! Wiiie! Så skönt att sträcka på benen och få ut all energi! Det blir så mycket roligare när pygmen skrattar också, då kan vi ha roligt tillsammans!

 

Bäst av allt; jag fick en guleböj efteråt också! Lilla gråa dansken berättade det för mig i hagen. Att vårt grannland ut mot stora vattnet säger så om de långa gula frukterna. God är dom i alla fall! MUMS!

Ska nog planera plan B... Kanske när vi far ut i skogen nästa gång? Då kan hon få en egen lerinpackning. Hähähähä....

 

/ Buffalo Mulle