Bilder från sommarcupen
Jag har gjort mitt bästa att fånga rätt ögonblick på filmen via "print-screen". Inga riktiga foton denna gång så ha överseende med att det inte är de allra bästa! Rebecka Borg var snäll och filmade hoppning och pappa dressyren!
Dagens resultat
Under framridningen kändes det verkligen som att sväva på rosa moln, så otroligt fin kändes hon då! Dock sitter hon fast grymt mycket i vänster varv vilket gjorde att det inte blev så mjuk och harmoniskt som jag hoppades på. Superfina halter och igångsättningar fick vi till också vilket gjorde att jag red med ett leende under varje sekund jag satt i sadeln.
Inne på banan kändes hon halvspänd och ville inte riktigt gå fram. Vi hamnade i undertempo men jag kände att jag kunde inte driva hur mycket som helst heller då hon faktiskt försökte gå i en någorlunda bra form. Travprogrammet red jag riktigt bra vägar i (som det kändes) och jag var koncentrerad till 110%, dock fick vi inte till mellantraven så det drog ner poängen något. Jag tror all kraft och energi gick åt till travprogrammet för när galoppen började slarvade jag hur mycket som helst! Volterna är helt godkända men längningarna var mycket spring och för mycket hals som en giraff. Andra galoppfattningen kändes dock hur fin som helst då hon verkligen försökte sätta under sig med bakdelen och gick kvar i formen. Efter andra volten slutade jag driva och vi fick ett avbrott men det tar jag på mig.
Jätte trevlig känsla under hela ritten vilket resulterade i 60,00%! Äntligen har vi nått målgränsen!
Hoppningen 80cm
Jag trodde verkligen att jag hade gott om tid på mig att rida fram men efter att ha skrittat fram henne så skulle vi in på framhoppningen. Vad bra... Donna gjorde sitt absolut bästa trots att hon inte hade hunnit komma igång och hoppade jättetrevligt trots lite undertempo. Med en hyfsat bra känsla gick jag in på banan.
Väl där inne kom alldeles för mycket nervositet och Donna tvekade när hon kände av mina känslor. Med en hyfsat framåtbjudning tog vi oss runt banan och med en nit på 3an (ryttarfel = tvekan). Usch, ingen bra känsla idag men med världens bästa häst så kommer vi runt ändå. Båda ville runt men jag tror att mycket sitter i sedan vi krashade. Förhoppningsvis har det gått över nu och vi kan blicka framåt!
Jag är kalasnöjd över dagen! Nu laddar vi inför KM i hoppning 28 september!
Allt är klart inför morgondagen
Förberedelser
Ska ta mig lite kvällsfika nu för att sedan förhoppningsvis orka smörja upp stövlarna.
LADDA!
Gårdagens hoppträning
Övningarna och banan som vi gjorde handlade om lite svårare svängar och mycket fokus på att byta till rätt galopp. Under framridningen kändes allt bara piss, både jag och Donna tyckte att vi lika gärna kunde lägga oss ner och strunta i allt ungefär. Hon kändes ínte som vanligt och jag gissar på att Donna tänkte likadant om mig. När vi sedan helt enkelt skulle trava över 3 bommar med den mittersta något upphöjd kändes det värre. Ingen framåtbjudning, inga lyft, ingenting. Helene tyckte inte heller att hon verkade särskilt framåt, snarare att hon sprang på några få steg och gick sedan tillbaka till sitt tempo. Ingen ärlighet här inte! Inte blev det så mycket bättre av när vi la till ett litet kryss. Där brukar Donna annars leka rövare och springa lite som hon vill och skutta över (läs skutta, inte hoppa).
Sedan var det dags att börja hoppa en liten bana. Jätte slarviga vägar och dålig ridning från min sida och helikoptersprång blev det automatiskt för Donna. När det sedan höjdes till ca 90cm kom den där underbara känslan igen. Visst, ett nit på andra hindret på grund av ryttarfel men resten. Vi flög igen. Samspelta tänkte vi samma sak,, vi tyckte det var hur roligt som helst och hade Donna skrattat hade hon gjort det av glädje. Resterande övningar med byte av galopp över hinder m.m. gick inte riktigt som vi tänkt oss men just den där rundan på 90cm. Den kommer jag att leva på ett tag!
Startlistor inför morgondagen
Jasper 366
Jag tror att filmen talar för sig själv. Ni som känner mig förstår att jag redan har dregglat över denna fantastiska hingst massor av stunder tidigare. Denna häst är bannemej inte av denna värld!
Cavalettibana
Kanske inte världens svåraste övning men för en som har varit sjuk och har i princip inga krafter så var den svår att ta sig igenom med Donna som inte alls tyckte att livet lekte denna dag. Vi snubblade över bommarna på marken, lekte plocke-pinn med de upphöjda, sprang med bogarna och huvudet åt helt olika riktningar och studsen tog vi oss nätt och jämt över. Dock hade vi roligt, i alla fall jag hela lektionen och nog hade Donna kul några stunder också.
Men av någon anledning känns hon inte riktigt som hon ska? För mycket sommarvila som sitter i än?
Får se imorgon när det blir hoppträning på uteplan.
Ny kategori i bloggen!
Okej, tredje gången gillt och ett feltryck senare så har jag nog bestämt mig för att det är såhär den nya kategorin i bloggen ska heta. Förhoppningsvis får jag inte något nytt infall eller en ny idé inom 5min och ändrar på den här också. Här kommer ni i alla fall kunna läsa om hästar och människor som jag beundrar och ser upp till eller helt enkelt fascineras av. Det kan vara allt från hopphästar, dressyrhingstar till vilda islänningar på Island.
Tillbaka efter 3 dagars sängliggande
Ja, jag lever mot alla odds (känns det som). Jag har då inte haft något flyt sedan i torsdags. Allt kändes bra i ryggen under onsdagen men på torsdagen snurrade allt och nacken var inte att leka med. Så fort jag vred den eller tittade ner så smärtade det så äckligt mycket. Tog en ipren och sov i bilen ner till Sundsvall och hoppades på mirakel. Skulle göra en njurundersökning där nere och allt gick hur bra som helst. Jag köpte ett nytt träns till Donna som vi skulle ha haft på tävlingen nu i helgen. När jag kom hem däckade jag totalt i sängen och har legat så tills idag.
Symptom: feber runt 40%, utslag över hela låren + under fötterna + händerna + överarmarna. Händerna stelnade ihop så har inte kunnat använda dom normalt förrän idag. Skitkul... Det bästa av allt är att läkarna har ingen aningen om vad jag har fått för något så det blir till att dra ner till hudläkaren i Sundsvall och kolla upp det. För det är inte små utslag om vi säger så...
Nacken behöver jag nog inte ens nämna hur ont den har gjort, men nu är den så gott som bra och då får jag dras med nästa skit istället. Jippie.
Här är tränset som jag och Donna kommer ha på dressyrtävlingar framöver :)
www.hooks.se
Samiron
Jag är så förbannat kär. Totalt nerdrogad och komplett förälskad. Blev det förra sommaren och nu hände det igen. Underbara häst, det går inte att beskriva hästen i ord. Man måste uppleva honom. Känslan man får vissa stunder när man sitter på hans rygg är något magiskt. Ja, jag låter totalt okontrollerat kär i hästen och ja, det är jag också! Hade jag haft pengarna hade jag inte tvekat, inte en sekund.
Tack Ramona för att jag fick träffa han igen!
Imorgon
Foto: Ramona Harlin
Det blir tävling till helgen!
Sikta mot stjärnorna så hamnar du i trädtopparna!
Drömhästen är till salu
Jag vet att vi snart möts igen, min älskade
Foto: Anton SM
Terminens första U-sek möte
Tyvärr kan jag inte avslöja så mycket om vad vi planerar men jag ska försöka hålla er uppdaterade om vad som händer! Bl.a. kommer jag att lägga ut affischerna till båda arrangemangen när det blir aktuellt!
Ingen hästkontakt idag, skittråkigt. Lusbus och Donnis går lektion och Isafold myser nog med matte senare ikväll. Jag får nog nöja mig med en hästbok eller film. Eller varför inte läsa lite bloggar eller kolla in annonser? Hm.. Svårt val.
Bilder från torsdagens ridpass
Här kommer bilder från torsdagens ridpass med Donna :) Dock ser man att vi INTE är i form, haha! Men vilka är det efter 1-2 månaders uppehåll ifrån varandra? Hopptävlingen räknas inte då vi inte tog dressyren på största allvar den dagen. Bilderna är fotade av Emelie Forsberg :)
Okej då, det blev en seriös bild. Haha, men det bjuder jag på!
Extreme horse makeover
Före, smutsig ponny och lång man
Under duschningen!
Efter! Ren och söt ponny med kort man. Och ja, det gjorde ont i hjärtat att kapa den...
Donnadine
Donnadine
Mankhöjd: 168cm
Född: 2000
Ras: Svenskt halvblod
e. Donnerfly, u. Nadine
Ägare: ÖOR (kom dit 2008)
Första gången jag såg Donna var det inget som klickade. Jag vet inte ens om jag ägnade henne något större intresse utan det jag kan ha tänkt var "åh, en ny häst" och gått vidare. På lektionerna såg hon trög och ovillig ut och inte alls särskilt trevlig. Stor, tjock och klumpig skulle man nog vilja beskriva henne vid första anblicken. Under våren 2008 började hon gå med på våra lektioner och en gång ville någon byta bort henne mitt under en ridlektion (fråga mig inte varför för det minns jag inte) och jag anmälde mig frivilligt. Jag minns att jag tänkte "så svårt kan det inte vara att få fram henne". Nog fick jag fram henne alltid men någon form fanns inte på världskartan. Sedan dröjde det till hösten innan jag satt på hennes rygg igen.
Hösten 2008
Foto: Anton SM
Första veckan på terminen fick jag beskedet att Pocahontas var halt och jag var tvungen att ta någon annan häst i tävlingsgruppen. Irene hade bytt till Lennox och den enda jag kunde tänka mig att pröva var Donna. Sagt och gjort, jag fick ta henne och det började inte bra kan jag säga... Enda gången som det gick bra för oss och då jag kände att "det här kan bli bra" var under första hopplektionen (se bilderna ovan). Då var båda två lyckliga och då var det mer att bromsa än att driva och allt bara klickade. September kom och jag fick beskedet om att Pocahontas skulle tas bort och då blev det automatiskt att jag fortsatte med Donna. Aldrig har jag gråtit, svurit och varit så besviken någon gång efter alla lektioner. Det fortsatte till våren 2009 och genom tårarna bad jag om att få byta häst till hösten. Aldrig hade jag känt mig så dålig på att rida...
Vintern 2009
Dock hade jag inte möjlighet att vara med under sista lektionen så veckan efter skulle jag få en privatlektion. Jag skulle själv få värma upp henne och då klickade allt. Så fort jag kortade tyglarna sökte hon sig neråt och allt abra flöt på. Skritt, trav, galopp, volter, skänkelvikningar, ökningar, ja allt satt perfekt! Till och med min dåvarande ridlärare blev lika förvånade som jag och förstod inte var det kom ifrån. I slutet hoppade vi några språng och utan att jag visste av det flög vi över en oxer på 110cm. Och jag som knappt ville hoppa 90cm på lektion med henne?!
Kan det ha varit så att vi båda skärpte till oss och gav det en sista chans?
Jag är glad över att vi gjorde det.
Våren 2010
Höger LA:3 Härnösand, Foto: Rebecka Borg
Vänster Laddar inför LB:2 Timrå, Foto: Linn Kristoffersson
Sedan hösten 2009 har det flytit på och vi utvecklas mer och mer för varje gång jag sitter på hennes rygg. I hoppningen har vi gått från att knappt hoppa 70cm till banor på 1m och enstaka hinder på 1,10m. I dressyren från att knappt gå framåt och med huvudet rakt upp till att starta lokal LA. Vissa stunder så sitter allt och jag är lyckligaste människan på jorden. Nu litar vi på varandra till 110% och jag kan inte tänka mig att rida någon annan!
Våren 2010
Foto: Malin Nordin
Jag menar, varför byta bort världens bästa häst?
Inte som man vill att det ska vara
Jag vill bli frisk. Jag vill bli hel. Och det nu.
Jag vill kunna prestera på topp. Jag vill kunna plocka fram Donnas bästa sida. NU.
Första passet på Donna för terminen
Det blev ett lugnt dressyrpass som start på terminen. Under igångsättningen förra veckan då jag red henne första dagarna så var hon stel som en pinne och inte alls arbetsvillig. Hon kändes likadan idag under uppvärmningen men sedan flöt det på riktigt bra! Känns som att jag har tappat jättemycket under sommaren och nu när jag inte får sitta ner i traven blir det ännu svårare att jobba henne. Skam den som ger sig så kändes hon riktigt mjuk och trevlig i mitten på passet och galoppen kändes som en dröm! Duktiga häst, nu laddar vi om inför morgondagens pass!
Fullt upp!
Lektionerna gick bra idag! Har haft 3st extra som vikarie då ordinarie ridledare var borta. 3st nybörjarlektioner, körde samma upplägg på alla. En liten bana med slalom, en stor volt och halter. Beroende på hur bra koll dom hade fick dom trava olika övningar också. På slutet gjorde vi även en massa balansövningar som alla tyckte var lektionens höjdpunkt tror jag!
Sista gruppen som är min egna fick även testa på att galoppera för första gången! Dom har blivit så otroligt duktiga att jag spricker av stolthet! Nu kan dom trava och styra riktigt bra och alla var kalasduktiga när vi galopperade!
Hinner inte med någon presentation av en häst idag, tänker sova alldeles strax för att orka med morgondagen. Imorgonkväll blir det ridlektion för min del! Får se hur det går med ryggen...
God natt!
Dagen i ord
Sedan var det bara att styra bilen mot ridskolan då jag följde med nya huvudinstruktören på hennes lektioner och hjälpte till. Från 16.00-21.00 stod jag inne i manegen och ni kan tänka er hur ryggen kändes efteråt... Nej, värmedyna 30min har gjort susen!
När det gäller hästarna verkar alla vara lite halvt sega efter sommarlovet trots igångsättningen förra veckan. Jag hoppas att det blir lugna lektioner i veckan så att både hästar och ryttare får komma igång efter uppehållet.
Imorgon blir det till att köra tillbaka staketet som vi lånat till hopptävlingar ÖOR hade på Solänget förra helgen. Förhoppningsvis får man en lugn kväll efter det.
Fråga till er läsare:
Är det något speciellt ni vill läsa i bloggen eller något jag ska ta med? Tips, länkar, frågestund m.m.?
Tiden står stilla när jag är med dig
Foto: Rebecka Borg
När en häst slumrar till av blotta beröringen är det magiskt
Anmäld till 2 tävlingar
- LB:2 på ÖOR's Lok/Reg dressyrtävlingar för häst 21 augusti.
- LB:1 och 80cm på ÖOR's sommarcupen omg. 3
Varför jag väljer att starta endast 1 klass på de större tävlingarna är för att vi knappast kommer att hitta formen innan dess och min rygg lär inte vara i toppskick tills dess. Samma anledning till den lägre klassen i hoppningen andra tävling. För mig känns det bättre att ta det lugnt nu i början på hösten då hästarna kom tillbaka från betet förra fredagen och hinner endast gå 2 veckor på lektion innan tävlingsstart. Då kan vi ge 110% på den klassen och ha roligt!
Lucifer
Våren 2009
Lucifer
D-ponny
Född: 1997
Ras: Tinker / Welsh Cob
Ägare: ÖOR (kom dit 2003)
För mig var det kärlek vid första ögonkastet. Mager, eländig, tovig och osäker kom han till ridskolan som sexåring och såg inte mycket ut för världen. Löss han han också, därav namnet Lucifer. Själv var jag 13 och hade endast ridit i 2 år och visste inte mycket. På grund av lössen fick ingen annan än personalen handskas med honom, men när ingen såg smög jag in och föll totalt för honom. Första ridlektionen var verkligen en mardröm; jag kunde inget och inte han heller. Vi bråkade hela lektionen och inte ett enda galoppsteg fick vi till.
Vintern 2007
När lappen om uthyrning av hästarna under julen kom upp tvekade jag inte en sekund. Trots att jag bara hade suttit på hans rygg en gång visste jag att det var han eller ingen. Den julen flög jag av fler ggr än jag hade gjort de nu 2,5 år som jag hade ridit. Den julen blev jag förälskad totalt. Sedan dess har det bara fortsatt. Till slut kom vi även in på tävlingsbanorna, dock inte med världens bästa resultat. Ena gången blev jag avkastad, andra gången hade vi rodeoshow och nästa gång vägrade han gå framåt. Det var ingen som trodde på oss under alla de år som vi kämpade på tävlingarna, alla försökte få mig till att byta ponny, till någon som var bättre.
Vintern 2006-2007
Bilden på oss; Foto: Sara Bylund?
I början av 2007 fick vi vår revansch. Vi tog hem klubbmästerskapet för ridskoleponny i både hoppning och dressyr för året 2006. Där tog tävlingskarriären slut för våran del då jag gick upp på stor häst. Under dessa 7 år tillsammans har jag haft han varje juluthyrning sedan 2003 och under 3 sommrar var han min. Aldrig har jag upplevt så mycket med någon häst som med honom! Capriole mitt i iskalla vintern ute i skogen, rodeobus på lång tygel efter en ridtur i skogen, avfalllning rakt ner i vattnet, hoppat in på dressyrbanan när en annan red program, kullerbytta på dressyträningar och mycket mycket mer.
Sommaren 2010
Foto: Rebecka Borg
Bäst av allt är ändå allt han ger tillbaka. Aldrig har han någonsin svikit mig trots att jag har gått ifrån honom vissa perioder. Aldrig någonsin har jag tvivlat på hans tillit och kärlek. Han är mitt allt, mitt liv. Utan honom skulle jag aldrig ha klarat mig igenom sorgen efter Pocahontas. Just nu är han det bästa jag har i livet och det finns inte ord för att beskriva hur mycket ponnyn betyder för mig. Jag menar, 7år måste väl betyda någonting?
Hästbloggen är startad!
Det som kommer att skrivas i denna blogg är:
- Träning och tävling med halvblodsstoet Donnadine
- Bus, skoj, ridning och kärlek med ponnyn Lucifer
- NH-träning med islandsstoet Isafold
Förhoppningsvis så kommer det att bli mycket roligt att läsa, både seriöst och oseriöst! Det kommer även komma presentationer av alla hästar så att även dom inte som inte vet vilka de är får en aning.
