horseinspiration

 
Våren 2009

Lucifer
D-ponny
Född: 1997
Ras: Tinker / Welsh Cob
Ägare: ÖOR (kom dit 2003)

För mig var det kärlek vid första ögonkastet. Mager, eländig, tovig och osäker kom han till ridskolan som sexåring och såg inte mycket ut för världen. Löss han han också, därav namnet Lucifer. Själv var jag 13 och hade endast ridit i 2 år och visste inte mycket. På grund av lössen fick ingen annan än personalen handskas med honom, men när ingen såg smög jag in och föll totalt för honom. Första ridlektionen var verkligen en mardröm; jag kunde inget och inte han heller. Vi bråkade hela lektionen och inte ett enda galoppsteg fick vi till.


Vintern 2007

När lappen om uthyrning av hästarna under julen kom upp tvekade jag inte en sekund. Trots att jag bara hade suttit på hans rygg en gång visste jag att det var han eller ingen. Den julen flög jag av fler ggr än jag hade gjort de nu 2,5 år som jag hade ridit. Den julen blev jag förälskad totalt. Sedan dess har det bara fortsatt. Till slut kom vi även in på tävlingsbanorna, dock inte med världens bästa resultat. Ena gången blev jag avkastad, andra gången hade vi rodeoshow och nästa gång vägrade han gå framåt. Det var ingen som trodde på oss under alla de år som vi kämpade på tävlingarna, alla försökte få mig till att byta ponny, till någon som var bättre.

  
Vintern 2006-2007
Bilden på oss; Foto: Sara Bylund?

I början av 2007 fick vi vår revansch. Vi tog hem klubbmästerskapet för ridskoleponny i både hoppning och dressyr för året 2006. Där tog tävlingskarriären slut för våran del då jag gick upp på stor häst. Under dessa 7 år tillsammans har jag haft han varje juluthyrning sedan 2003 och under 3 sommrar var han min. Aldrig har jag upplevt så mycket med någon häst som med honom! Capriole mitt i iskalla vintern ute i skogen, rodeobus på lång tygel efter en ridtur i skogen, avfalllning rakt ner i vattnet, hoppat in på dressyrbanan när en annan red program, kullerbytta på dressyträningar och mycket mycket mer.

  
Sommaren 2010
Foto: Rebecka Borg

Bäst av allt är ändå allt han ger tillbaka. Aldrig har han någonsin svikit mig trots att jag har gått ifrån honom vissa perioder. Aldrig någonsin har jag tvivlat på hans tillit och kärlek. Han är mitt allt, mitt liv. Utan honom skulle jag aldrig ha klarat mig igenom sorgen efter Pocahontas. Just nu är han det bästa jag har i livet och det finns inte ord för att beskriva hur mycket ponnyn betyder för mig. Jag menar, 7år måste väl betyda någonting?