horseinspiration

Svar: Under mina första år som tävlingsryttare var jag så nervös. Jag mådde illa och hade så pass höga krav på mig själv att jag grät i princip efter varje start på grund av att jag var besviken. Numera har jag sänkt kraven och strävar inte lika mycket efter just den procenten i dressyr eller den tiden i hoppningen. Nu tävlar jag för att jag tycker det är kul och målet är just det också; att jag och hästen ska ha roligt! Men ja, nog är jag lite nervös innan (speciellt inför hoppning) men det är så att jag kan hantera det ;) Det gäller att sänka kraven och inte sätta press på sig själv. Vad gör det om hästen vägrar på ett hinder eller att du inte får till den där travökningen som du vet att ni kan inför halva stallet? INGENTING! Alla kan inte ha en bra dag, varken ryttare eller häst och det vet att vettiga hästmänniskor om :)