Träningar i dagarna två
Dressyrträning igår för Camilla, målet var att rida igenom Msv C:1 programmet för att förbereda oss för debuten. Under uppvärmningen kändes det bra, han var känslig och lyssnade bra på hjälperna. Efter lite lösgörande blev han ännu finare, ååh, den känslan. Men sedan när jag skulle rida programmet kom den f*rbannade spärren. Jag blir spänd, rider inte som jag ska, blir irriterad och överför det på min stackars ponny som kämpar och sliter för att vara till lags. Det gick bra, HAN gick bra, JAG red bra. Men ändå var inte känslan där, inte den jag vill ha. Det bästa (och värsta) är att Camilla ser det direkt, när jag inte är nöjd. Vi hade ett snack efteråt och förhoppningsvis kommer inte spärren tillbaka. Ibland måste bara allt som är inuti ut för att man ska kunna gå vidare.
Hur kan jag inte se våra framsteg? Vi har gått från ridskoleekipage som knappt kan hålla en lugn galopp eller ens hitta en stadig form till att rida mer samlade gångarter och träna på Msv C-nivå. PÅ ETT ÅR. Vilken resa vi gjort, jag och min fantastiska ponny.
Hoppträning idag för Camilla, kände redan från början att jag gick in med en helt annan attityd; att vi skulle ha roligt tillsammans. Värmde upp med travbommar, travhoppning och kände på en linje i galopp. Min fantastiska ponny, det hjärtat han har när han hänger med på allt jag ber om, när han hoppar som en katt och när han laddar och bara väntar på galoppskänkeln. Idag hade vi kul; jag skrattade, han frustade nöjt, Camilla skrattade. Jag kan inte sluta berömma min ponny, han är bara för bra för att vara sann! Film kommer! :D
Kommentarer
Trackback