horseinspiration

 

 

Något av de svåraste valen ungdomar gör idag är om de ska falla för grupptrycket att dricka alkohol eller våga stå på sig själva och våga vägra. Ofta kommer första kontakten med alkoholen precis när ungdomar försöker hitta sig själva; man är osäker på sig själva, vill passa in överallt och bli accepterad. Säger man nej tror man att man tappar vänner och blir utstött. Därför är det så enkelt att falla dit och testa när man inte alls är redo. Man har inte självbevarelsedriften att sluta dricka när det räcker, utan man fortsätter för att kompisarna hejar på. Men hur roligt är det egentligen när man vaknar upp morgonen efter och mår skit och minns knappt vad som hände? Självklart är alla människor inte såhär; många vågar säga nej och många vet när det räcker.

Varför vågar man inte hålla fast vid sin åsikt mot sin kompisar? Varför vågar man inte vara anorlunda och göra precis tvärtemot vad de andra gör? Det var inte förrän i gymnasiet mina jämnåriga klasskamrater började med alkohol och dom var inte sena med att erbjuda mig. För mig var valet enkelt; efter att slutit ett avtal med pappa (om jag lät bli alkohol och cigaretter tills jag fyllde 18år skulle jag få körkortet) kunde jag enkelt säga nej en självklart var jag nyfiken. Jag fyllde 18år, sommaren mellan andra och sista året på gymnasiet och jag drack den första alkoholen. Det var en läskig känsla när alla muskler plötsligt slappnade av och man började tappa kontrollen. Det var precis det som hände och alla spärrar försvann. Det var nytt, det var en ny känsla och plötsligt blev jag spännande för alla kompisar. Med studentåret kom studentfesterna och plötsligt var jag en i gänget. Festerna och alkoholen fortsatte till midsommar 2010. Då drack jag min sista droppe alkohol och har sedan dess varit nykterist.

 

Varför jag valde att bli nykterist? För det första smakade det egentligen inte alls gott så jag såg ingen anledning att fortsätta dricka. Att jag tappade kontrollen över min egna kropp var skrämmande, vilket blev den andra anledningen. Den tredje anledningen och kanske den största var att jag ville inte vara en del av något som förstör människor. Eller om man vill se det ur annan synvinkel; visar människors rätta jag. Det är inte bara en gång jag har sett fulla människor slåss på krogen. Det är inte bara en gång jag har sett tjejer totalt borta enkelt falla för ett fyllos värdelösa flörtande. Det är inte bara en gång jag sett vänskap och förhållande gå i kras. Det är inte bara en gång jag har förlorat vänner på grund av alkoholen. Historierna tänker jag inte gå detaljerat in på, men jag ryser då jag tänker på dom.

 

Var det enkelt att "komma ut ur garderoben som nykterist"? Nej, det var det inte. Men jag vågade. Från att ha gått till att blivit onykter varje fest till att vara den som var nykter och förväntades vara den som förstörde festen. Ett flertal ggr försökte människor övertala mig att dricka, jag sa nej gång på gång och stod på mig. Folk blev arga, irriterade och ville inte festa med mig fler ggr. För mig var det ingen förlust, snarare en vinst. Folk som inte respekterar mina val respekterar inte mig. Såna människor vill jag inte omge mig av. Mina närmsta vänner? Dom gjorde precis som dom andra, men skillnaden var att jag inte ville förlora dom så jag fick ett utbrott. Efter det har jag fått en helt annan respekt av dom jag bryr mig om och jag blev försvarad om någon ifrågasättate.

Ska jag jämföra nu och då så är det enklare att vara nykterist när man omges av äldre, mer mogna människor. När jag berättar varför jag inte dricker blir folk imponerade och tycker att jag är stark som står på mig. Ingen tjatar, ingen blir ur eller irriterad. Folk accepterar och jag accepterar dom.

 

Nu vill jag inte att ni ska tro att jag är emot folk som väljer att dricka alkohol. Av de vänner jag festar med är jag den enda nykteristen men har lika roligt för det. Jag respekterar att folk väljer att dricka; än om det är några öl på festen eller om det är ett glas vin till maten. Men fortsätter folk att dricka trots att det är bra, det är där min respekt försvinner och jag blir äcklad. För mig är det självklart att ha självinsikt och veta när det är bra så att man kan bete sig och inte skämma ut sig totalt. När den gränsen överskrids så vill jag inte ha med folket att göra. Då tar jag avstånd. Jag tappar även respekten när folk dricker och dom vet mycket väl att dom blir totalt förändrade av minsta lilla droppen. Jag har träffat människor som är jättetrevliga i nyktert tillstånd, men när alkohol kommer in i bilden blir dom totalt förändrade. Varför har man inte mer respekt för andra människor när det är dom som blir drabbade? Varför tar man risken att skada andra människor och har inte mer förstånd än så? Nej, såna människor finns inte i mitt liv och kommer aldrig att finnas heller.