Jag och relationen till livets svåra frågor del 3, karriären

Varje söndag kommer jag att publicera ett åsiktsinlägg helt enligt mina egna upplevelser och erfarenheter som förhoppningsvis kan hjälpa, peppa och stötta ungdomar i några av de svåraste frågorna i livet. Jag kommer vara så öppen och ärlig jag kan, just för att berätta rakt från hjärtat. Läs, ta in och bli påverkade.
 
Jag vill börja med att säga att jag respekterar alla människors val, vare sig jag gillar det eller inte. Om jag sedan respekterar människan, det är en helt annan femma.
 


Något av de svåraste i livet att komma fram till är vad man vill göra. Vad man vill jobba med. Vill jag göra karriär eller inte? Vad ska jag plugga till? Vad ska jag välja i gymnasiet? Vilken skola är bäst? Vilket företag kan ta mig dit jag vill? Det är jättemånga frågor och det är bara du själv som kan avgöra svaren. 
 
När jag skulle söka till gymnasiet visste jag exakt vad jag skulle bli; fotograf. Det stod självklart och jag kom in. Helt ärligt så var utbildningen en besvikelse och jag fick inte den utbildning som jag hade förväntat mig. Dock lärde jag mig grunderna i fotografering, photoshop, skriva artiklar och grafisk design. Men intresset svalnade för mediavärlden och jag började kolla runt på andra utbildningar. Plötsligt kändes det som att jag kastat bort 3 av mina år och paniken började komma. Jag hittade en utbildning nere i Skara som jag vill söka till, för det krävdes att jag läste till 8 ämnen vilket gjorde att jag hamnade på komvux och jag fick min behörighet. Däremot var poängen emot mig och jag gjorde högskoleprov efter högskoleprov utan de resultat som jag ville nå, engelskan satte stopp för att jag skulle lyckas. Intresset svalnade igen och jag hade plötsligt inget klart mål framför mig och paniken kom än en gång. Jag var 20år, jag måste plugga för att bli något, för att bli någon. Jag sökte till en distansutbildning och kom in. Plötsligt så hade jag gått från fotograf till etologi och till slut hamnat på webdesignspåret. 
 
Under året på komvux hade jag ströjobbat på Brux och nu fick jag mer och mer jobb. Till slut så jobbade jag heltid på Brux och studerade på heltid. Usch, det året var otroligt tufft och jag förstår inte idag hur jag orkade med allt. Men jag pressade mig själv väldigt hårt, just för att jag måste bli något för att lyckas. Jag bröt ihop stort en gång men kämpade vidare och fortsatte framåt. När sista tentan var gjord i juni grät jag av lycka och kunde lägga utbildningen bakom mig. Jag var otroligt less på att plugga, otroligt less på att kasta mig själv hit och dit, på utbildning på utbildning utan att egentligen veta vad jag ville bli. Så jag tog ett ledigt år från studierna och jobbade heltid som timanställd på Brux. Sedan dess har jag varit kvar och jag ångrar mig inte ett dugg!
 
Visst har jag gått i studerar-tankar senaste åren också men det har aldrig kommit upp något som jag verkligen brinner för. Inget jag känner att jag vill lägga ner min själ i eller lägga ner en massa år på att göra. Och vet ni vad? Jag bryr mig inte för jag är så fantastiskt kär i mitt egna liv just nu så ni anar inte. Jag har hittat ett inre lugn och från att ha gått från panik till att vara nöjd med livet är det bästa jag gjort. Nu känner jag mer "jobba för att leva än leva för att jobba". Just nu struntar jag faktiskt i vad jag jobbar med, huvudsaken jag får in lön varje månad på kontot så att jag kan göra det jag älskar. Jag vill satsa på Lucifer. Jag vill satsa på ridskolan. Jag vill satsa på att vara med de människor jag älskar mest av allt. Jag vill resa. Jag vill gå på konserter. Jag vill arbeta med ungdomarna på ridskolan. Jag vill påverka människor Framförallt vill jag satsa på mig själv. Jag vill utbilda mig själv som person så långt det går, jag vill ta min och lusens relation så långt det går. Jag vill hitta kärleken. Jag vill hitta mannen i mitt liv, köpa hus, bilda familj. Jag vill vara lycklig varje dag över att vakna upp och möta en ny dag. Jag lever i nuet. Är jag kvar på Brux i 1år eller 10 år till bryr jag mig inte. Huvudsaken att jag är lycklig, då spelar det ingen roll vad jag har för jobb. Jag har gjort karriär på det personliga planet. Jag har gjort karriär som människa. Jag har gjort så mycket på den korta tid jag levat och jag blir överexalterad bara av att tänka på allt jag kommer att uppleva och vara med om.
 
Mitt tips till alla er där ute; gör det ni känner att ni brinner för just nu. Vill ni bli läkare och hjälpa andra? GÖR DET! Vill ni åka till Tyskland och jobba som hästskötare? GÖR DET! Vill ni strunta i studierna och jobba och resa i ett år? GÖR DET! Gör det ni själva mår bra av och som gör er lyckliga. Vill du flytta till en helt ny stad och börja ett nytt äventyr? GÖR DET! Våga vägra följa strömmen. Våga vägra sätta er i skolbänken om ni inte vill. Våga vägra göra det alla andra tycker att du ska göra. Våga leva livet fullt ut. Det gör jag och jag har aldrig varit lyckligare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback