horseinspiration

 

Sitter nu hemma i soffan igen efter 2,5 helt fantastiska veckor. Jag har vuxit så otroligt mycket som person, hästmänniska och ledare. Trodde att jag hade hittat mig själv och min plats men ack så fel jag hade. Alla dessa fantastiska hästar och framförallt människor har gjort att jag hittat mitt riktiga jag. Och dessa människor har även visat hur jag vill bli behandlad av dom jag har runtomkring mig. Att varje dag få mötas av äkta leenden, människor som bryr sig om hur man mår, som man får en klapp på axeln av och som framförallt skämtar MED mig, inte OM mig. Plötsligt har jag insett att jag inte trivs med det, jag trivs bättre att skratta med folk och känna den äkta glädjen bubbla upp. Inte tillfredsställelsen att få andra att skratta medan man själv förödmjukar sig själv, för det är precis så jag har gjort. Totalt omedvetet. Jag klandrar ingen annan, bara mig själv.

 

Jag har bestämt mig för att inte göra det mer, än hur roligt alla andra kan tycka det är. Människorna jag har haft runtomkring mig har fått mig att uppskatta mig själv och livet så pass mycket mer att jag vill må bra varje millisekund. Under denna tid har jag även lärt mig att få andra att skratta på annat sätt, jag skämtar med människor, inte om. Vilken fantastisk känsla det är att kunna ändra så pass mycket på sig själv!