horseinspiration

Foto: Alva Öberg, våren 2012

 

Dressyrträning idag för Camilla och oj så taggade vi båda var! Har inte tränat för henne sedan slutet på maj någon gång tror jag så det var verkligen på tiden! Självständiga uppvärmningen gick sååå bra! Har äntligen börjat komma på hur jag rider med så minimala hjälper som möjligt och är steget före honom hela tiden. Känns så otroligt bra att jag snart endast kan rida med kroppskontroll och han lyssnar klockrent. Även i vänster varv kändes det riktigt, riktigt bra!

 

Jag vet inte vad som hände när Camilla kom men helt plötsligt satt jag på en tickande bomb som inte visste var han skulle göra av varken alla ben eller med all energi som plötsligt infann sig. Vi jobbade mycket på volten med att öka och minska den + lite tempoväxlingar. Mycket galoppfattningar och förvänd galopp på volten också. Ååh, underbara ponny! Gjorde samma övning som i fredags med att dela upp volten i 3 delar; galopp - trav - skritt och sedan om igen. Allt satt så klockrent, i båda varven! Jag satt bara och log, finfina killen!

 

 

Efter att ha skrittat en stund och skrattat åt den överladdade ponnyn körde vi igång med nästa övning. Camilla tyckte att vi skulle köra delar ur dressyrprogram på kort bana så jag började tänka mig in i LA:1n med skänkelvikning på hörnlinjen och någon mellantrav. Nej, istället så drar hon till med delar ur Msv:C2n!  Övningen ser ni på bilden ovanför. Känns så otroligt roligt att Camilla vågar pressa oss längre och längre och tror på att vi fixar svårare och svårare övningar! Och vet ni vad? Känslan genom denna övning... Den är svårslagen. Ponnyn går enkelt in i öppnan, följer enkelt mina hjälper i bågarna och gör utan större problem sluta. Stadig och fin för att sedan gå in i en explosiv mellantrav och genom endast kroppskontroll bromsa in till arbetstrav på nytt. Lika underbart fin i båda varven!

 

Avslutade med lite voltarbete med sluta och lite trampkänsla för att sedan släppa fram honom i mellantrav. Lite protester blev det allt från bomben ;) Till slut hittade vi en lagom gräns för att pressa honom och då var han riktigt fin!