I survived!
Jag överlevde, och det med råge! Innan lektionen körde igång kände jag inte benen och var likblek i ansiktet. Behöver inte säga mer hur rädd jag var. Första skrittstegen var hemska, tror inte jag andades rakt nå mycket första minuterna. Samma sak första travstegen; vågade knappt andas, än mindre komma till bra ridning. Men vet ni vad? Allt eftersom lektionen gick så slappnade jag av mer, vågade andas och kom till någorlunda ridning! Så grymt stolt över mig själv! Hängde med på allt som de andra gjorde och klarade det! :D
Varför jag har varit rädd har endast suttit i huvudet på mig, hästen har inte ens gjort mig något. Så tro inte att någon av ridskolans hästar är en monsterhäst, för såhär fina hästar har vi aldrig haft förut! Är stolt över hästmaterialet som vi har i nuläget :)
Nästa vecka kör vi igen om det blir tillräckligt många i gruppen, känns lite konstigt att faktiskt se fram emot det!
Stort tack till Helen, Johanna och Camilla för allt peppande!
Kommentarer
Postat av: Anonym
vem red du:)
Postat av: Anna-Britta
Usch av mig - det var inte snällt att skoja med dig när du var så rädd. Men det syntes faktiskt inte på utsidan. Förlåt och kram!
Trackback