horseinspiration

Står och pratar i telefon ang. något väldigt viktigt. Emma håller på att bära in lådor men lessnar och får idén att kasta dom uppför trappen upp till huset istället (jag står längst upp på trappen). Det hon inte räknade med var att hon inte har något ögonmått för fem öre utan tar i för kung och fosterland, lådan kommer i väldig fart, träffar mig rakt på knäna och telefonen flyger ur min hand och ner i snön. Vi både ser ut som fågelholkar varefter Emma viker sig dubbelt av skratt medan jag springer och hämtar telefonen som mirakulöst klarade sig. Personen i telefon har inte märkt någonting men blir fundersam då jag skrattar mig igenom resten av samtalet.