horseinspiration

När man hör orden vacker, skönhet och söt så är det ofta man tänker på utsidan. Just den där tjejen i klassen som alla killar trånar efter eller killen som alla tjejer drömmer om. Under min skoltid var det precis så jag tänkte. De människor som hade flest efter sig på kö var de vackraste. Man ville vara som de tjejerna och det var det man gick och dagdrömde om. Att få vara den som alla killar ville vara med. Uppfattningen om sig själv var inte den bästa. Det var ytterst få ggr jag kände mig söt under skoltiden, det fanns liksom inte på världskartan. Då man blivit mobbad för sitt yttre i de första skolåren sitter dom orden kvar alldeles för länge och man får en sne självbild. Jag tänkte mig själv alltid som "den snygga tjejens kompis". Oj vad jag är glad att jag tänker helt annorlunda nu.

 

Att vara vacker handlar inte om utsidan för mig längre. Ja, okej. Jag kan se en helt okänd människa och tänka "jämarns vad snygg han/hon är!" men i det långa loppet har det ingen betydelse. Skönhet för mig är insidan hos en människa. Ju bättre jag lär känna en person desto vackrare tycker jag att han/hon blir. Skratt är bland det vackraste jag vet. Lycka. Glädje. Att kunna ha roligt tillsammans. För mig är det vackert. Att se en annan människa vara lycklig och uppnå lyckorus är ren skönhet. 

 

Att ha nära vänner som bryr sig om en är vackert. Att känna sig behövd och älskad. Att veta att man alltid har någon vid sin sida vad som än händer. Det är skönhet. Ingenting handlar om utsidan, absolut ingenting. Det är vem vi är och vad vi har som betyder något. Är du en fin och bra människa kommer du att vara vacker i mina ögon. Är du dig själv i alla lägen och vågar visa din personlighet så kommer hela du att blomma ut. De personer jag umgås mest med tycker jag är de vackraste människorna på hela jorden; just för att dom är de underbaraste personerna jag vet och jag tar vara på all tid jag kan med dom.