horseinspiration

Tanken och idén jag hade innan jag for till stallet var att köra ett lätt joggingpass med Ninor ute på plan för att mjuka upp honom lite och få honom att följa mina hjälper och inte streta emot. Men efter snack med Hanna (som har ridit Beverly denna vecka och rider igång Cookie efter skadan) bestämde vi oss för att rida ut med Ninor och Beverly. Dock så blev vi tvugna att ändra planen då vi inte ens såg ut genom fönstren på grund av den tjocka dimman! Så det blev ett pass på plan ändå.

Jag kan väl inte säga att det var vårt bästa pass direkt. Hanna ville låna mitt spö så när jag skulle börja trava stod han på stället och sparkade bakut ett x-antal ggr innan jag gav upp och tog spöt. Jag kände att jag inte ville bråka mig igenom hela passet utan komma igång och göra det kort och intensivt istället för utdraget. Ingen gångart gick väl bra vill jag påstå. Han sprang mest, tyckte det var lite otäckt att inte se allt runtomkring och blev därför även spänd. Jag gav mig när det kändes hyfsat och lämnar detta pass bakom mig.

Hade samma plan med Ninor som med Donna; rida igenom hästen ordentligt, mjuka upp båda sidorna och hitta en bra känsla. Jag vet inte ens var jag ska börja, detta var utan tvekan bästa passet jag någonsin ridit på honom. Stadig i formen, jag kunde kontrollera tempot och han sprang iväg några steg och jag hade bakdelen på plats.

Jag väljer att säga såhär; Ninor är bland de svåraste hästarna jag har suttit på. Sätter han den motsträviga sidan till så fungerar ingenting. Är han på sin arbetsvilliga sida så är han lättare att rida, INTE LÄTT, men lättare. Han slingrar sig som en orm, springer ifrån arbetet när det blir jobbigt och är svår att behålla formen på. Jag vet inte om alla andra upplever honom som jag gör men såhär upplever jag honom. Så jag blir grymt stolt över mig själv när jag får honom att jobba som han gjorde detta pass. :)