Sig själv före hästen?
Det vanligaste ämnet är när ponnyryttare ska upp på stor häst. Ryttarna har haft sina ponnyer i flera år, skrivit hur mycket dom älskar sina ponnyer och helt plötsligt så ska ponnyn säljas då ryttaren har fyllt 18. Ryttaren vill fortsätta tävla och har inte den möjligheten med ponny. Visst, det skulle gå att klassa upp den till häst men det är inte samma sak. Man får inte samma förutsättningar. Men hur är det då? Sätter man sitt egna intresse och passion för tävling före ponnyn? Själv tycker jag att det låter så... elakt rent ut sagt. Ryttare som byter upp sig till häst gör det antagligen för att komma längre upp i klasserna, för att utveckla sin egen ridning och mentalitet. Dom gör det för att dom älskar att tävla och vill fortsätta med det med samma förutsättningar som motståndarna (självklart kan en ponny ge hästarna bra motstånd men inte till samma nivå som under ponnytiden).
Det är förståligt att man inte kan ha kvar ponnyn och köpa en ny häst. Att vara hästägare är dyrt och inte är det många idag som knappt har råd med en. Tävlingsryttarna har sedan alla tävlingkostnader också, vilket kan bli en hel del extra kostnader per månad under säsongen.
Sedan är tiden som gäller också. Hur många har egentligen tid att älska och ta hand om två hästar om man har jobb/skola också?
Det kan även vara andra orsaker till varför man inte kan tävla sin häst längre. Hästen kanske blir skadad och går inte att hoppa. Den kanske får en sådan pass svår skada att den bara kan motionsridas. De som verkligen satsar på tävlingar kommer självklart att sälja hästen och då köpa en ny (tror jag).
Jag ska inte rabbla upp en massa mer orsaker till varför man säljer sin häst men dom vet ni nog redan om. Hur står jag till det här? Jag tycker såhär; om ryttaren vill fortsätta tävla men hästen passar inte, ryttaren och hästen passar inte ihop, hästens förutsättningar försämras etc så tycker jag att ägaren ska sälja hästen. Ryttaren kommer inte att bli lycklig av att gå från att tävla varannan helg till att bara ta en tur i skogen då och då när hon/han vet att det finns andra hästar som går att tävla. I det läget skulle jag vilja sätta ryttaren i första hand. Vad blir jag lycklig av? Tävlandet? Träningen? Skogsturerna? Prioriterar man inte sitt egna intresse först så kommer det att gå ut över hästen och då blir ingen lycklig. Då anser jag att det är bättre att sälja än att behålla, än hur mycket man älskar hästen så måste man vara lycklig med den.
Och ja, det finns människor som är lycklig bara av att få träffa hästen varje dag och ser tävlingar som en bonus. Dom bryr sig inte om hästen inte går att tävla eller annat, dom kommer att behålla sin häst ändå. Själv vet jag inte om jag skulle klara av att sälja min häst om jag hade någon...
Hur ställer ni er till det här? Vad skulle ni ha gjort om er tävlingshäst endast gick att motionsrida?
Jag resonerar så att jag inte säljer min bästa vän,bara för att jag inte får tävla längre, kan inte sälja en del av mitt hjärta.
Om Bosse bara gick att motionsridas skulle jag nog flytta han till det billigaste stallet jag kunde hitta (som fortfarande håller bra standar) och behålla honom, men han är nog den enda hästen jag skulle göra det för.
Jag tror att det kommer en häst i sitt liv som man har DET med, och han är min.
Jag ska ju sälja Fille eftersom det är bestämt sedan vi köpte honom att jag skulle ha honom tills jag går ut skolan. Men även om jag blev kvar här flera år till tror jag att jag hade behållit honom istället för att köpa en ny häst, dels för att jag inte direkt tävlingssatsar och dels för att vi inte har pengar att köpa en tävlingshäst. Så då hade jag nog hellre haft kvar Fille och tävlat lite för kul, än att gå igenom en jobbig försäljning och sedan köpa en häst som troligtvist ändå inte kommer kunna gå högre klasser än vad han kan. :)