horseinspiration

Jag är nöjd med min kropp, jag vill inte byta ut den mot någon annan.

Hur många har läst det på någon blogg? Och framför allt, hur många har läst det på någon större blogg där skribenten blir en förebild varesig den vill eller inte? Jag har då inte gjort det.
Under senaste tiden har jag läst en hel del bloggar där skribenten anser sig vara tjock, ful och har självförtroendet nere i botten. Jag tycker det är jättesynd för de här tjejerna är varken tjock eller något annat som skulle kunna anses som "ej fin". När jag läser vad dom skriver om sig själva blir jag upprörd för deras skull, att dom inte ser det vi andra ser. Därför tänkte jag skriva ett inlägg om sin egna kropp och självförtroende.

De översta orden i det här inlägget är jag stolt över. Jag är stolt att jag kan säga de orden och verkligen mena det. Det är inte för att få kommentarer ang. min kropp utan för att visa er läsare att det finns personer som ni kan ta efter, för jag är inte ensam om det. Tråkigt nog så är det få ggr man får läsa det.
Tidningar, media och personer i vår omgivning skapar en bild av hur ideal kroppen ska se ut. Själv tycker jag att den är fel, för hur många är det som ser ut så om man går ut i verkligheten bland människor? Inte särskilt många. Var vi än går så ser vi bilder av modeller som vi blir påverkade av, än om vi vill det eller inte. I bakhuvudet ligger de här bilderna och trycker och kommer fram då och då för att elakt dra ner självförtroendet en smula. Inte blir det bättre av att man får höra att man är tjock, ful och allt annat som människor kan komma på att säga om en. Då har jag en liten fundering; ska dessa människor få styra över hur vi ska se ut? Har dom rätten att säga till oss att vi måste börja förändra för att vi ska bli mer värda? Jag tvekar inte en sekund när jag svarar nej. INGEN människa ska kunna säga till någon annan att "sådär kan du inte se ut!" eller liknande.

Nu vet jag av erfarenhet att det inte är så lätt att slå bort orden och gå vidare. När jag var yngre (tonåren, usch så gammal jag känner mig) hade jag inget självförtroende alls i princip. Majoriteten av mina kompisar var säkerligen 2-3 storlekar mindre än mig och jag ville knappt fara på stranden med dom för att se tjock ut. Inte heller ville jag byta om framför andra utan gömde mig bakom en handduk eller gick in på toaletten. Vid shopping hade jag ångest inför att gå in i provrummet och ställa mig framför spegeln. Jag fick ofta höra att jag var tjock, mullig, knubbig och andra synonymer och det gjorde ju inte saken bättre. När jag blev dissad av en kille jag tyckte om och fick någon kommentar tillbaka "du är inte min typ" så tog jag alltid det som att "du är för tjock för mig". Någon som känner igen sig?

Frågan ni ställer er nu är väl hur jag lyckades få ett så pass bra självförtroende som jag har idag? Inte var det via dieter, hårda träningspass eller något annat som man kanske kan tro. Självklart så slog det mig först och jag testade en hel del men inte blev jag lyckligare för det. Nej, jag bestämde mig helt enkelt en dag för att börja lära mig tycka om min kropp. Jag ställde mig framför spegeln och bestämde mig för att jag skulle hitta 1 kroppsdel som jag tyckte om. Jättesvårt är det för en som tycker att man inte är det finaste men jag lyckades. Tror att det kan ha varit.. tån kanske? Skämt åsido, något helt random var det i alla fall. Så varje dag efter tittade jag på den kroppsdelen och sa t.ex. "jämarns vad snygga ben jag har!". Eftersom dagarna gick hittade jag fler och fler kroppsdelar som jag tyckte om och till slut kunde jag stå framför spegeln utan att vilja springa därifrån. Plötsligt tyckte jag att jag inte var så tokig ändå och började tycka om min kropp.

Nu kan jag utan problem byta om framför andra, prova kläder i affärer, gå på stranden i bikini m.m. Jag skäms inte, jag är stolt. Stolt över mitt självförtroende och över att jag har lyckats bli så stark som människa. När jag blir dissad av killar som kläcker ur sig kommentaren "du är inte min typ" skrattar jag åt det och går vidare. Jag menar, det är väl inte mitt problem att dom killarna inte kan hantera en tjej med kurvor och med kött på bena'? Jag hoppas att några av er läsare förstår vad jag vill komma fram till. Det är inget fel med eran kropp, än hur ni ser ut. Jag kan lova att alla är vackra precis som ni är. Så länge man inte mår fysiskt dåligt av sin kropp så lev livet! Vem vill slösa bort det enda liv man har med att hårdträna, banta och räkna kalorier när man kan äta choklad och njuta?


Här står jag med mina lår som går ihop och ej platta mage och tycker att jag är ganska snygg ändå!