horseinspiration

Efter ett jullov med endast 4dagars ridning och sedan jobbat häcken av mig var det ÄNTLIGEN dags att hoppa upp på Donnas rygg igen. Hon kändes ovanligt framåt när vi skrittade igång på långa tyglar, följde enkelt med vikthjälperna och vände jättefint för ytter. Dock så blev det lite "skenet bedrar" då hon verkligen inte var så mjuk och fin som hon verkade. Donna har alltid haft problem med att vara mjuk och smidig i vänster varv och det är inte lätt att upptäcka om man inte är en duktig ryttare. Det som är lite dumt är att jag är precis likadan i min vänstra sida; sådär stel och väldigt orörlig. Så vi kämpade på ett tag med lite delade åsikter om hur vi skulle göra. Funkade hyfsat i traven, inte alls i skritten men superbra i galoppen. Förstår inte alls hur hon kan vara så mjuk och fin i galoppen trots att hon är så stel ibland. Skänkelvikningarna fungerade bättre än vanligt vilket var ännu konstigare. På slutet hittade vi ett samarbete och fick till en hyfsat bra känsla.

Det känns bra att vara tillbaka på hennes rygg!