Årets första hoppträning
Det första jag tänker säga är fy fan vad fin, bra, underbar, fantastisk och världens bästa Donna är!
Under uppvärmningen var det som att sitta på en helt annan häst sedan igår. Det var verkligen att rida i uppförsbacke med världens påskjut bakifrån. Jag kunde hur enkelt öka, korta, svänga och hon gick där stadigt. Jag svävade på moln ett tag där.
Framhoppningen var på hinder nummer 2/6 där vi hoppade nerifrån och upp på en 8volt. Vi hittade inte riktigt avsprångspunkten förrän på slutet men då kändes det bra. Sedan tog vi studsen på kortsidan, först trodde jag att det skulle bli väldigt tajt men det fungerade utan några som helst problem. Innan vi hoppade banan tog vi långsidan 1ggr i båda varven (3 galoppsprång emellan).
Allt kändes bra fram tills vi skulle hoppa banan. Helt plötsligt blev jag jättenervös och fick en stor klump i magen. Jag fick aldrig igång henne pågrund av att jag backade så pass mycket så de första 3 hindrena blev pannkaka rakt upp och ner. Galopperade igång henne ett varv runt fyrkantspåret och tog om banan och då kom vi runt med ett bra flyt och samspel men nervositeten satt kvar.
Efter att alla hoppat banan fick vi ta den väg som inte kändes bra. Jag valde hindrena 2-5 och samma sak den här gången fast nu stannade Donna på första. Ett varv lugnt fyrkantspåret och sedan flöt det på bra men nervositeten var kvar ändå.
Som avslut hoppade vi snett på hinder 2/6 på en 8volt och då försvann nervositeten. Förstår ingenting, varför måste den där spärren finnas där?
Under uppvärmningen var det som att sitta på en helt annan häst sedan igår. Det var verkligen att rida i uppförsbacke med världens påskjut bakifrån. Jag kunde hur enkelt öka, korta, svänga och hon gick där stadigt. Jag svävade på moln ett tag där.
Framhoppningen var på hinder nummer 2/6 där vi hoppade nerifrån och upp på en 8volt. Vi hittade inte riktigt avsprångspunkten förrän på slutet men då kändes det bra. Sedan tog vi studsen på kortsidan, först trodde jag att det skulle bli väldigt tajt men det fungerade utan några som helst problem. Innan vi hoppade banan tog vi långsidan 1ggr i båda varven (3 galoppsprång emellan).
Allt kändes bra fram tills vi skulle hoppa banan. Helt plötsligt blev jag jättenervös och fick en stor klump i magen. Jag fick aldrig igång henne pågrund av att jag backade så pass mycket så de första 3 hindrena blev pannkaka rakt upp och ner. Galopperade igång henne ett varv runt fyrkantspåret och tog om banan och då kom vi runt med ett bra flyt och samspel men nervositeten satt kvar.
Efter att alla hoppat banan fick vi ta den väg som inte kändes bra. Jag valde hindrena 2-5 och samma sak den här gången fast nu stannade Donna på första. Ett varv lugnt fyrkantspåret och sedan flöt det på bra men nervositeten var kvar ändå.
Som avslut hoppade vi snett på hinder 2/6 på en 8volt och då försvann nervositeten. Förstår ingenting, varför måste den där spärren finnas där?
Kommentarer
Trackback