Tankar om mig själv
Fick en kommentar häromdagen som fick mig att tänka till. Innan jag säger mer så självklart var inte kommentaren elak menad, utan mellan mig och den personen som skrev det har vi den jargongen. Det var i alla fall en helt självklar kommentar om var jag står idag som människa. Och vet ni vad? Jag gillar det inte, jag vill inte vara denna människa resten av mitt liv. Jag vill inte sitta med barnbarnen runt mig vid 60år och ångra livet. Att vara kvar i Övik utan att upptäckt världen och viktigast av allt; utan att ha upptäckt mig själv.
Hur långt kan jag gå? Kommer jag inte längre än såhär? Kommer jag sluta som lokalvårdare med arbetsskador och med hästar som är det som håller mig uppe?
Mitt självklara svar är nej. Så vill jag inte att mitt liv ska se ut. På något sätt ska jag ändra på det. Det svåra är att komma på hur jag ska nå min totala kapacitet och visa världen att jag inte är en i mängden. Jag vill inte vara som alla andra och sluta med villa, volvo, barn och hund (inget ont mot er som vill ha det så, jag beundrar er som vågar kliva ut och stolt säga att det är så ni vill leva). Så vill inte jag ha det. Jag vill inte ha en normal vardag som ser likadan ut dag efter dag. Ha fasta rutiner och gå runt i en cirkel och vara nöjd med det.
Varje dag ska vara ett äventyr, inte den andra lik. Varje dag ska jag känna glädje, adrenalin och ett lyckorus och tro att jag lever i en dröm. Jag vill beröra människor, jag vill bli en person att se upp till, en person andra vill följa.
Foto: Karin Viklund
And I ain't gonna be just a face in the crowd
You're gonna hear my voice when I shout it out loud
It's my life and
It's now or never
I ain't gonna live forever
I just wanna live while I'm alive
Kommentarer
Postat av: Sofiaa
Du är redan en person som många ser upp till! Du är så grymt bäst så aa
Postat av: vicky
Men åh, sofia skrev det jag tänkte skriva!
Trackback