Jag är lite kär i fuxmannen
Fina fuxmannen i mitten!
Okej, jag erkänner. Jag har blivit lite kär i hästen jag under flera år varit livrädd för. Det har bara suttit psykiskt men idag försvann all tvivel, rädsla och spärrar. Satt upp kortade tyglarna och allt föll bara på plats. Mjuk och fin i munnen och sidorna, bra energi och tryck i steget och otroligt uppmärksam på mina signaler. Kunde öka och minska, höja och sänka formen, skänkelvikning, vända och vrida och allt! Vilken wow-känsla! Hoppningen gick också över förväntan! Det är en helt annan häst än ångvälten till ponny som jag har så jag erkänner; det var kanske inte det vackraste när jag inte är van vid den språngkurvan eller de galoppsprången. Det tar tid att rida in sig på en häst som hoppar så otroligt väl och spänstigt så man knappt kan hitta tillbaka till balansen. Sista 4 hindrena vi tog, med höjd på 0.9-1.0m, den känslan. Jag red precis som jag skulle, jag hängde med i sprången och hästen flög över.
Denna sommar kommer att ta mig så otroligt långt i ridningen med en läromästare som Wazoo!
Kommentarer
Trackback