Saknar att flyga
Foto: Anton SM
Mitt bland alla hoppekipage kommer jag på tanken att jag saknar att hoppa höga hinder. Jag saknar att ha känslan att vara ett tillsammans med hästen och flyga. Jag saknar när man som ekipage hör ens hjärtan slå i takt och andas tillsammans. Jag saknar lyckoruset över varje hinder. Helt ärligt? Jag vill inte ha den känslan med vilken häst som helst. Ärligt så är det den känslan med Pocahontas jag saknar <3
Tårarna rinner än av saknad, min vackra ängel
3 år av saknad
3 långa år av sorg, saknad och fullt med tårar. Det går inte en gång utan att ögonen tåras när minnena kommer tillbaka. Tiden läker alla sår, men lämnar ärr efter sig. Jag saknar dig min ängel, det värker i varenda muskel, nerv, ådra i min kropp av saknad. Du lämnade ett stort tomrum efter dig. Jag älskar dig nu och föralltid, min underbara Pocahontas <3
Cause even when I dream of you
The sweetest dream will never do
I'd still miss you, babe
Läs om min och Pocahontas tid tillsammans här.
I miss you my angel
Jag kan inte hjälpa det. Jag saknar min prinsessa så det gör ont enda in i själen.
2 år, 11 månader och 26 dagar.
Till en ängel
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
My immortal
These wounds won't seem to heal, this pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me, I've been alone all along
There's just too much that time cannot erase
I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me, I've been alone all along
Foto: Irene Bylund
Förberedelser
Ska alldeles strax börja skriva om Pocahontas. Under hela dagen har jag funderat på hur jag ska skriva och vad jag ska dela med mig. Varje gång jag har tänkt på det har en tår kommit. Det kommer att bli det mest känslomässiga inlägget jag någonsin kommer att skriva och inte bara en tår kommer att fällas under tiden.
Minnena kommer tillbaka
Minnen från denna underbaring kom tillbaka idag. Trots att det har gått 2 år, 2 månader och 28 dagar sedan jag såg henne sista gången.. Någon som vill läsa om vår tid tillsammans?
Två år
Två år sedan vi sa hej då.
Två år sedan jag grät blod.
Två år sedan min själsfrände lämnade mig.
Två år sedan mitt liv gick i kras.
Tiden läker alla sår men lämnar fula ärr efter sig.
Jag älskar dig, nu och föralltid. Min underbara Pocahontas.
Foto: Irene Bylund
En stund med tårar längs kinderna
Foto: Anton SM
Du tog mitt hjärta första gången våra blickar möttes
Vid första beröringen knöts våra band
Du tog min själ och gjorde det till vår
Jag vet att vi snart möts igen, min älskade
Foto: Anton SM