horseinspiration

Jag har nu officiellt gjort min sista Luciashow. Det är inte utan att känna mig halvt ledsen jag skriver det men vet ni vad? Jag kunde inte ha avslutat det på ett bättre sätt än detta. Showerna vi har haft i helgen har varit helt outstanding i alla kategorier; kanonbra backstagepersonal, nummer utöver det vanliga, engagerade Luciabarn, världens bästa Mimmi som konferencier, världens bästa U-sek, det skönt grymma bandet Consuela, alla medverkande som ställde upp som aktörer och ridskolans underbart störtcoola hästar!

Annie och Malin, förlåt för alla svordomar jag öste ur mig när ni kallades in. Ni är helt fucking underbara. Att ni bara tog er tid att tänka på att säga några få ord gör mig rörd. När ni sedan går och köper en blombukett och står och säger de finaste ord en människa kan få höra gör att glädjetårarna rinner. Ni är oslagbara <3

För mig känns det inte som att en dörr stängs nu när jag har gjort min sista show. Det är nu som andra dörrar kommer att öppnas. Jag är så sjukt stolt över mig själv och vad jag har åstadkommit under alla dessa år som jag hållit i alla trådar. Och ska jag vara ännu mer ärlig så kändes denna show som min. Nej, jag har inte gjort allt utan har haft U-sek med mig. Men ändå, det kändes som min show. Mitt avslut. Mitt mål på denna resa. Alla drömmar och visioner jag hade med Luciashowen på ÖOR, mer än det som upplevdes i år kunde inte ha gått att ordna. Att ha möjligheten och att genomföra liveband, eldhoppning och nummer som får publiken att vika sig av skratt är helt otroligt.

Tack alla som gjorde detta möjligt. Jag är så otroligt lycklig i stunden, ni anar inte. Allt blod, svett och tårar som jag genomlidit denna termin; allt var värt det i slutändan. Nu väntar nya (större?) uppgifter på mig och jag kan knappt bärga mig förrän nästa resa tar sin början. För ni följer väl med mig?