Varför föll du för Lucifer?
Fick en kommentar igår som jag tänkte besvara :)
Julen 2003 - Sommaren 2012, foto Viktoria Westin
Varför föll du för just lucifer? Vad är det bästa och sämsta med honom? :)
Ååh, vilken fråga. Var ska man börja? Finns så mycket att berätta!
Jag var 13, han var 6. Båda var lika osäkra och nya på ÖOR. Fick höra talas om att en ny skäck kommit till ridskolan av en klasskompis och kunde knappt vänta med att åka ut och titta. I spiltan näst närmast stalldörren, till vänster stod en tovig, långhårig, smal, omusklad och raggig ponny som var osäker och ingen gnista i ögonen. Adidas hette stallets nya ponny. En lapp satt på spiltan; "Gå ej in, har löss!". Vad gjorde jag? Självklart gick jag in när ingen annan såg, det var kärlek vid första ögonkastet. Dom där underbara ögonen under den tjocka pannluggen, den tjuriga personligheten och under tiden växte en personlighet fram lika stor som han hjärta. Kan fortsätta i all evighet att berätta om första tiden men ska försöka hålla mig till frågan.
Det som känns så rätt är att när jag ser honom ser jag mig själv i hästformat. Vi är så otroligt lika så det nästan är läskigt. För att ta några exempel;
- Båda är två retstickor som älskar att retas, skämta och skoja med de som finns i vår omgivning. Helst varje dag, varje timme, varje minut. Så fort vi får chansen helt enkelt. Antingen är vi älskade eller mindre älskade (för att skriva det fint ;) )
- Båda är klumpedunsar men när vi väl vill är vi mer smidiga än vad man kan tro.
- Är väldigt positiva till arbete och vill lära oss mer. När det känns jobbigt jobbar vi på ändå på grund av att vi är så otroligt tjuriga att klara det.
- VI ÄLSKAR MAT.
- När någon är ledsen är vi inte den som tröstar genom kramar/puffar, vi har jättesvårt att hantera det och då kommer vår skämtsamma sida fram för att vi inte kan hantera det.
- Det tar lång tid innan vi släpper in någon nära inpå.
- Är inte beroende av någon annan utan klarar oss lika bra själv.
- Har vi chansen tar vi ledarrollen. Känner vi att någon är starkare som person/häst, backar vi snabbt undan utan att själva kliva fram.
- Har svårt med beröring av människor, känner oss väldigt obekvämma i situationer där någon är "för på". T.ex. att någon vi inte känner ska kramas/klappa osv.
Skulle kunna fortsätta mycket mer med våra likheter men tror att ni förstår. Det är det bästa med honom. Att han är jag som häst. Han är min bästa vän och vi vet precis var vi har varandra. Jag kan han utantill och han detsamma. Det sämsta med honom? Kan inte placera de orden i samma mening eller fråga, för det finns inte i min värld. För mig är han perfekt precis som han är!
Kommentarer
Trackback