horseinspiration

På framridningen kändes hon så otroligt fin i höger varv; bjöd jättefint framåt, arbetade i en trevlig form och lyssnade fint på hjälperna. I vänster varv var det precis tvärtom; visst, hon försökte jobba rätt men kom aldrig dit. Hon krökte på nacken men mer än så varv det inte. Bakbenen kom inte riktigt under henne, energin var borta och det kändes som att allt bara tog emot. Dock blev det bättre efter galoppen då hon kändes mycket bättre där. Både jag och Helen kom fram till att det måste varit det kalla regnet som gjort henne stel i ena bakbenet. När hon väl blivit varm i kroppen var hon jättefin!

Vi hoppade fram några språng på ett räcke rakt upp och ner. Donna bjöd ovanligt bra och redan vid första anridningen var jag tvungen att bromsa. Hon hoppade glatt och sög verkligen tag i varenda hinder, rolig upplevelse då det inte händer så ofta! Vi hoppade även kombinationerna för att känna på dom och det flöt på bra.

Sedan dags för banhoppning, valde att hoppa banan på 70cm höjd bara för att få en bra känsla och ha kul! Donna var sååå fin! Hoppade som en klocka, sög tag i varenda hinder, svarade jättebra för förhållande och framåtdrivande hjälper. Det har aldrig hänt?! Antingen får jag sitta och driva eller så springer hon bara och lyssnar inte på förhållande hjälper. Ett steg framåt!

Vi fick avsluta på en väg som vi ville ta igen. Jag valde att ta hinder 4-5 igen på 80cm höjd bara för att komma rätt på hindrena och få en bra känsla. Vi kom i bra galopp in, jag var sen att lägga på skänkel så det blev grodhopp över första, 1,5 galoppsprång till andra. Då nitar Donna, jag skjuts ur sadeln och kraschar ner på andra sidan hindret. Huvudet tog emot största smällen, sedan armen och låret. Tappade andan, sedan bara upp och ta det igen. Första gången stod hon emot lite då hon lätt tappar självförtroendet men vi kom igenom (jag var snabbare att stötta upp henne denna gång) och andra gången hoppade vi det utan några som helst problem.