Cavaletti och hästbyte
Kom till stallet och såg att jag var uppskriven på Ninor. Skitkul tänkte jag! HAHA tänkte Camilla. Det blev hästbyte då hon som skulle ha Donna inte orkar med henne då Donna är så pass tung. Ännu roligare tänkte jag!
Under uppvärmningen kändes Donna väldigt loj och inte alls som hon brukar vara. Vi hittade aldrig känslan och någon vidare form blev det då inte. Väldigt okänslig för alla hjälperna och det kändes som att bakdelen släpades 100m bakom henne. Galoppen blev bättre, där var hon jättefin! Dock inte den energi jag hade önskat men fin var hon. Vi skulle rida ca 10m volter på långsidorna och det gjorde Donna med bravur. Duktig häst!
Lite övningar med skänkelvikning, minska och öka traven över bommar och mer volter. Dock kändes det piss varje sekund och jag fick aldrig något gensvar av hästen. Det var bara... helt dött överallt. Inget sug i bettet, inget aktivitet bak och ingen bjudning framåt.
Sista övningen skulle vi hoppa ett sockerbitshinder, lägga en volt, hoppa nästa, lägga volt, och hoppa nästa. Där började både jag och Donna att vakna och nu kändes det mycket bättre trots att vi aldrig hittade den där känslan som brukar komma. Sista övningen var först att minska galoppen mellan hindren och sedan öka. Donna gjorde det hon skulle, inte mer än så.
Nej, till nästa vecka hoppas jag att hon mår bättre för inte står allt rätt till med stjärnan. Jag hoppas att det har med pälsfällningen att göra så det inte är något annat som spökar. Imorgon blir det ingen ridning för min del då jag drar till Stockholm. Onej, jag missar knopptävlingen. Buhu.
Under uppvärmningen kändes Donna väldigt loj och inte alls som hon brukar vara. Vi hittade aldrig känslan och någon vidare form blev det då inte. Väldigt okänslig för alla hjälperna och det kändes som att bakdelen släpades 100m bakom henne. Galoppen blev bättre, där var hon jättefin! Dock inte den energi jag hade önskat men fin var hon. Vi skulle rida ca 10m volter på långsidorna och det gjorde Donna med bravur. Duktig häst!
Lite övningar med skänkelvikning, minska och öka traven över bommar och mer volter. Dock kändes det piss varje sekund och jag fick aldrig något gensvar av hästen. Det var bara... helt dött överallt. Inget sug i bettet, inget aktivitet bak och ingen bjudning framåt.
Sista övningen skulle vi hoppa ett sockerbitshinder, lägga en volt, hoppa nästa, lägga volt, och hoppa nästa. Där började både jag och Donna att vakna och nu kändes det mycket bättre trots att vi aldrig hittade den där känslan som brukar komma. Sista övningen var först att minska galoppen mellan hindren och sedan öka. Donna gjorde det hon skulle, inte mer än så.
Nej, till nästa vecka hoppas jag att hon mår bättre för inte står allt rätt till med stjärnan. Jag hoppas att det har med pälsfällningen att göra så det inte är något annat som spökar. Imorgon blir det ingen ridning för min del då jag drar till Stockholm. Onej, jag missar knopptävlingen. Buhu.
Kommentarer
Trackback