Full fart i solsken
Uteritten som blev av idag var något som jag har längtat efter! Äntligen kan man rida ut utan att behöva se ut som en michelin gubbe och utan att frysa tårna av sig. Att bara kunna rida ut i ridbyxor utan långkalsonger och utan skydd för öronen är bannemej okrossbart! Det var nästan så att man kunde rida i enbert t-shirt, så varmt var det idag mitt på dagen. Lusen skötte sig... bra för att vara han, haha!
Precis som vanligt så kör han på metoden "lugnet före stormen". Lugn som en filbunke i början av ridturen då den endast innehåller skritt, det är knappt så att han går fram. Tittar inte på något utan lunkar på i sin egna takt och verkar ha tankarna på helt annat håll. Dock så varar det endast tills trav kommer på tal. Så fort han hör ordet och jag lägger till skänklarna kastar han sig iväg i en rasande fart och tror att han är inne på upploppet på Elitloppet. Det roliga är att han inte förstår mina förhållningar heller förrän långt efter då det äntligen går in att han inte kommer att få springa fortare än så. Jag skulle ha gjort likadant om jag vore ponny.
Galoppen.. Hm.. Hur ska jag beskriva den? Som en hoppande, frustrerad kanin med ett dussintals jakthundar efter. Ja, ni förstår nog själva hur det såg ut. Jag sitter och skrattar som jag vet inte vad, Lusen studsar fram genom att hoppa jämfota med bakbenen och vifta och ha sig med frambenen i något som ska likna galopp. Det är dessa stunder som jag blir lycklig av, att känna att han är lycklig och har så mycket livsglädje i sig! :)
En kanin i hästkläder? Man kan ju undra...
Foto: Sara Bylund 2007
Precis som vanligt så kör han på metoden "lugnet före stormen". Lugn som en filbunke i början av ridturen då den endast innehåller skritt, det är knappt så att han går fram. Tittar inte på något utan lunkar på i sin egna takt och verkar ha tankarna på helt annat håll. Dock så varar det endast tills trav kommer på tal. Så fort han hör ordet och jag lägger till skänklarna kastar han sig iväg i en rasande fart och tror att han är inne på upploppet på Elitloppet. Det roliga är att han inte förstår mina förhållningar heller förrän långt efter då det äntligen går in att han inte kommer att få springa fortare än så. Jag skulle ha gjort likadant om jag vore ponny.
Galoppen.. Hm.. Hur ska jag beskriva den? Som en hoppande, frustrerad kanin med ett dussintals jakthundar efter. Ja, ni förstår nog själva hur det såg ut. Jag sitter och skrattar som jag vet inte vad, Lusen studsar fram genom att hoppa jämfota med bakbenen och vifta och ha sig med frambenen i något som ska likna galopp. Det är dessa stunder som jag blir lycklig av, att känna att han är lycklig och har så mycket livsglädje i sig! :)
En kanin i hästkläder? Man kan ju undra...
Foto: Sara Bylund 2007
Kommentarer
Trackback