horseinspiration

Ofta när man har hittat en ponny/häst som man verkligen trivs med och som travar rakt in i hjärtat så stämmer egenskaperna och personligheten väldigt bra överens med varandra. Därför tänkte jag säga på vilket sätt jag och Lucifer är så lika varandra.

1. Vi ligger mitt i rangordningen. Känner vi av att en individ är svagare tar vi över befälet direkt och är bra på det vi gör. Däremot om vi känner att en starkare individ kommer går vi undan snabbt och undviker gärna konflikter. Ibland gör vi undantag och säger vår åsikt men det händer sällan.
   
   
2. Vi har dålig humor som vi själva tycker är skitrolig. Vi älskar att skämta och jävlas med allt och alla, fungerar det en gång gör vi det om och om igen. Jag drar skämt och Lusen bockar/"gör en Lucifer kastning". Jätteroligt tycker vi, det tycker inte alla andra.
   
   
3. Vi är extremt klumpiga. Allt jag gör blir fel, oftast hela tiden och varje gång. Det är inte sällan jag slår i tån, går in i något, ramlar eller trampar i något äckligt. Det händer i princip varje vecka. Samma sak med Lucifer; han snubblar över sina egna fötter och ser inte konerna. Det med konerna hör även ihop med hans dåliga humor; han tycker det är skitkul och siktar in sig på att ta så många koner som möjligt på en kväll.
   
   
4. Vi behöver tydliga och klara instruktioner. Jag behöver tydliga instruktioner hur jag ska utföra saker. Det behöver inte vara detaljerade utan bara klara, tydliga och enkla. Samma sak med Lucifer; menar man en sak och säger två så förstår han inte alls.
   
   
5. Vi klarar inte av individer som bemöter oss för försiktigt. Jag blir jättelätt irriterad om folk inte får fram det dom vill ha sagt förrän 10min senare och i princip stammar fram orden. Då är det mycket bättre att gå rakt på sak och säga vad man vill. Lucifer är precis likadan, därför har han svårt med barn som inte vågar på grund av deras respekt för större hästar. Han förstår inte alls varför dom petar honom på baken när dom vill att han ska flytta utan vill ha en fast och bestämd hand.
   
   
6. I jobbiga situationer skämtar vi bort det allvarliga. När en kompis mår dåligt vet jag inte alls hur jag ska bete mig utan drar en massa dåliga skämt för att det ska kännas något bättre. Är det riktigt allvarliga situationer stänger jag av helt och bara finns där.
   När jag mår dåligt söker jag alltid tröst hos Lucifer. Han vet inte heller riktigt vad han ska göra utan puffar och knuffar för att jag ska skratta eller står bara där och tycker det är jobbigt.
   
   
7. Vi har jättesvårt att visa känslor. Vi har även svårt att öppna upp oss för någon ny människa som vi känner oss otrygg tillsammans med. När vi väl känner oss trygga är det fortfarande jättejobbigt att visa känslor, det tar ett bra tag innan vi kan öppna oss totalt. När man väl har vunnit vårt förtroende stannar vi vid din sida livet ut.
   
   
8. Vi är känsligare än vad vi ser ut att vara. Det är jättelätt att få mig att reagera på något känslomässigt. Det kan vara kroppsspråket eller någon mening som jag reagerar jättemycket på. Dock har jag lyckats balansera upp det rätt så bra och har lärt mig hantera det. Lucifer ser ut att vara en trög ponny som inte lyssnar på något, han är raka motsatsen. Någon enstaka rörelse får honom att reagera och med små signaler lyssnar han til 100%.
   Precis som förgående punkt så händer det bara när individer som står oss nära gör något. Annars är vi nog lika känsliga som en brödrost.

Är det någon som känner igen likheterna? Någon annan som känner att man är otroligt lik en häst?